Lunch och snack i skolan

I början av september införde skolan en ny rutin. Vi fick brev hem med veckomenyer för hela terminen. På så sätt ska föräldrar få koll på vad barnen får för skolluncher och dessutom hänga med i förändringarna som genomförs kontinuerligt för att möta de riktlinjer staten ger på temat hälsosammare skolmat.

Olika alternativ på menyn
Skolan köper kött från slaktare i trakten och lagar de flesta rätter i skolköket. Varje dag finns ett vegetariskt varmt alternativ, en pastavariant och sallad (med tillval som biff, kalkon, skinka, korv, ost, ägg, tonfisk m m).

Chips, pommes frites alltså, serveras bara (!) en gång i veckan, helt i enlighet med statens rekommendationer.

Dessert erbjuds dagligen, i form av ekologisk yoghurt och färsk frukt. Ibland serveras en smarrig kaka men det hälsosammare alternativet finns samtidigt tillgängligt (god tanke men inget våra barn väljer om det är choklaaaad i kakan ;-)



Snack (mellanmål)
Skolan tillåter inte godis eller crisps som mellanmål på förmiddagen och de uppmuntrar vatten som dryck. För oss är det självklart, inget konstigt alls. Men det händer rätt så ofta att J lobbar på oss för att få med sig cereal bars, Frosties och söta yoghurtar, sånt som klasskamraterna har i sin snackbox. Det märks att skolan anstränger sig i kostfrågan och förmodligen kan man inte gå från godis, läsk och chips till frukt över en natt. Det kommer att ta lång tid. Särskilt när det gäller mellanmålet som skickas med hemifrån. Det är många föräldrar som ska avvänjas.

Våra vanor, andras vanor
Med svenska mått mätt är vi inga förebilder. Har säkert ganska normala kostvanor men med jämna (korta) mellarum förfaller vi åt frosseri i allt som innehåller choklad. Vi är allihop galna i chokladpuddingar, mjuka chokladrika kakor, hårda mörka chokladkakor, chokladdryck...

Med engelska mått mätt uppfattas vi nog som ganska strikta med sötsakerna. Till vardags är det frukt, naturell yoghurt eller macka till mellanmål och vi sitter tillsammans vid köksbordet (eller ute vid fint väder) när vi äter.

Detta existerar inte i de familjer vi umgås med här. Barnen hämtar sig något, oftast godis eller åtminstone på gränsen till godis, i köket och fortsätter sedan leka samtidigt som de äter och dricker. Jag har svårt att vänja mig vid det här, vill inte, det är väl därför. Så hemma hos oss brukar jag, i förbigående, be alla slå sig ner när mellanmålet ställs fram. Det brukar dock sluta med att våra barn sitter en stund medan kompisarna springer iväg med mackan i högsta hugg :-) I det läget framhärdar jag inte. Att pracka något på någon är aldrig en bra väg att gå.

I undersökningar har det visat sig att brittiska barn ytterst sällan äter kvällsmat tillsammans med sina föräldrar. De får mat först och sen äter föräldrarna senare på kvällen. Uttrycket feed the children används ofta och det får mig att tänka på att utfodra... djur? I det fallet brukar man ju inte heller umgås vid själva måltiden.

Mat, måltider och umgänge hör ihop. Det är inget vi kompromissar bort i första taget.

School Food Trust har bra info om kost, liksom Jamie Oliver och därifrån kommer bilderna i det här inlägget.