Ny underhållning startar på Channel 4 ikväll. Tre olika filosofier kring hur föräldrar bäst förhåller sig till och hanterar sina bebisar testas i det här programmet.
Sex familjer kommer hem med varsin nyfödd bebis. Till sin hjälp har varje familj en expert som förespråkar "sin" filosofi.
Två filosofier sätter bebisen i centrum.
Den tredje, som har sitt ursprung i en bok från 1913, sätter föräldrarna i centrum. Föräldrarna, som helst vill komma tillbaka i gamla rutiner med detsamma efter födseln, som vill kunna äta och dricka vin i lugn och ro redan första kvällen hemma. Som vill leva som om bebisen inte finns där.
Lilla Mia har råkat födas in i en familj som vill prova att leva i enlighet med den föräldraorienterade filosofin. Hon flaskmatas var fjärde timma, och då helst långt ut på armen, bort från förälderns kropp. För hon får inte ha det för mysigt, inte somna.
Tanken är att hon ska få i sig hela flaskan och sen sova till nästa mål. Föräldrarna får inte ta upp henne där emellan.
Första natten hemma ligger hon i ett svart rum och skriker, helt utan kontakt med sina föräldrar. Mamman gråter nere i vardagsrumssoffan.
Mia behöver ingen kroppskontakt, säger (den s k) experten som förespråkar den här horribla filosofin. Hon behöver bara komma in i rutinerna.
Jag baxnar. Känner hur min puls ökar. Att göra tv-underhållning av en inhuman bebis-filosofi är oetiskt. Där går gränsen.
För visst dör en bebis lite grand om hon inte får ömhet och kroppskontakt? Något dör i henne, möjligen förmågan att kommunicera. Att knyta an.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag dör lita bara av att jag läser detta. Snälla förbjuuuud detta horribla program. Nedödsla Channel 4 med protestmail!!!
Hej glimtarn - ja, protestmejl till dom!! Absolut. Det finns mycket underhållning som är tveksam men det här är verkligen för mycket...
Fy, jag blir riktigt upprörd! Barn behöver ju så mycket närhet. Även vi vuxna naturligtvis men om inte dessa, så naturliga, behov grundläggs när vi är små - hur går det då??? Och sen göra tv av det som folk skall gotta sig i... så tragiskt.
Jessika - ja, man blir väldigt upprörd. "Experten" hanterade bebisen som ett ett dött ting. Det fanns inget utrymme alls för glädje över bebisens tillkomst.
Hoppas verkligen att svensk tv inte sänder såna här program.
Av hänsyn till anhöriga väljer jag att vara anonym. Den här "metoden" var "den rätta" i Sverige i slutet av 50-talet. Jag har en släkting som föddes då. Mamman vankade omkring och grät, bebisen skrek. Mamman fick höra att det skulle förstöra bebisen om hon togs upp och tröstades. Det är snart 50 år sedan, mamman var ung och litade på "sakkunskapen". Kanske, kanske finns svaret där till varför denna släkting idag saknar förmåga till empati, förmåga att se andras behov. Ser bara sina egna. Det kan vara en slump, men visst funderar jag efter att ha läst det här inlägget. Och hur kan någon vara så dum att man går med på att göra så här - idag?! När man vet så mycket om våra grundläggande behov. Det berör mig djupt. Jag blir illamående.
Hej. Ja, hur kan man välja att göra detta som förälder, i vår tid? För det är förstås framför allt deras ansvar... (att man inte "visste bättre" på femtiotalet är en annan sak. Vetenskapen/kunskapen kommer ju ständigt fram till nya saker).
Ändå blir jag mest arg på att tv producerar ett program som kan påverka små, små människor så negativt, för all framtid. Det blir ett sorts utnyttjande, bara för att få fler tittare. Cyniskt.
Vad trevligt att hitta en annan svenska i norra England! Min pojkvan ar fran Liverpool o bor nu i Preston o har ar jag ocksa titt som tatt.
Jag laste nagra av dina tidigare inlagg, och visst ar det sa att manga saker ar annorlunda har an i Sverige, men jag tycker anda att engelsmannen ar ganska lika oss svenskar!
Angaende det har inlagget; jag har ocksa sett en hel del rent ut sagt for javliga program har i England o man undrar hur de ar funtade! Just det har programmet har jag inte sett o jag tror inte jag vill se det heller! Det ar ohyggligt hur man kan lata en bebis vara ett forsoksdjur!
Tack for en trevlig blogg! :)
Marie: tack själv, för att du kommer hit! Engelsmän och svenskar är säkert lika i många avseenden. Särskilt när det gäller humor, tror jag.
Jag skriver nog oftast om olikheter - de är lättare att upptäcka och är en stor del av upplevelsen när man bor utomlands (man flyttar ju för att se nåt annat, lära sig något :-). Sen tror jag nog att det till syvende och sist handlar mycket om personkemi. Man kan vara svensk, britt, grek, iranier, nigerian och finna varandra. Så klart!
Skicka en kommentar