... utan A i huset, det har vi framför oss nu. Han åkte till Boston imorse.
I Sverige var det en annan sak när han reste. Vi hade ett stort socialt nätverk och dessutom mor- och farföräldrar att vända oss till ifall det behövdes. Här är nätverket lite mindre och de vi umgås med är ofta upptagna med sina bestyr. Det betyder att barnen och jag börjar tära lite på varandra efter så där en vecka...
Jag har märkt att en sak underlättar: Vi förtydligar vilka rutiner som gäller hos oss och skriver upp dem på ett stort papper. Barnens förslag noteras också (vi gapade när storasyster sa att teamwork är viktigt!) och på egna initiativ tolkar de varje rutin med små teckningar.
Det låter ju militärt det här med rutiner på papper. Men med våra extremt viljestarka och rätt så intensiva barn funkar inget annat. De blir lugnare av att veta vad som gäller och de upptäcker också att vi har det ganska mysigt när vi dukar, lagar mat, dukar bort och samlar ihop leksakerna tillsammans vid dagens slut. I perioder kommer vi av oss, hela familjen, och då agerar vi plötsligt betjänter, jag och maken. Inte bra alls. För någon.
Nio dagar utan älskad pappa och make ska nog funka. Bland regler och rutiner finns många små belöningar också. Man måste ju fira framgångarna :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej J
Känner igen det du berättar om att göra saker tillsammans. För många år sedan nbär grabbarna var sådär 6-7 år och de kom på fredagen så kunde jag fråga - ska vi gå ut ett tag? Då fick jag den här meningen tillbaka - Nej, mamma, kan vi inte dammsuga först? Den är bra!
Vi brukade dammsuga tillsammans med JÄTTE-hög musik som vi alla gillade. Jag med dammsugare, N med dammvippa och P sopborste. Reslultatet var väl kanske sådär ibland, men det var riktigt kul!
Kämpa på
kram Sanna
Heej Sanna - Du lyckades verkligen, tänk att de hellre VILLE städa än att göra nåt annat?! Musik lättar sannerligen upp och med hög volym blir alla snabba ;-)
Kram till dig!
Hej - vi kör "veckopengsschema" typ liknande ert, visualiserat med bild och text. Vi får alla veckopeng i vår familj, har maken t ex varit bortrest får han avdrag för då delar ju 3 på sysslorna... *S*
Jag tror att det är nödvändigt att veta vad som förväntas av alla, att alla är behövda vare sig man skriver upp det, ritar, delar ut veckopeng etc. Bara man har ett för sig fungerande system...
Glimtarn - mmm, system viktigt. men vi faller ganska lätt ur... och sen kommer vi tillbaka.
fr o m nu inför vi veckopeng även till maken och mig - det var ju superrättvist :-)
Eller hur *S*: ) Rättvisa förstår ju barn bäst :D tyckte vi visade att vi alla var lika behövda på så sätt, jämlikt sas. Om man tittar på duka/duka av /bädda säng/lägga smutskläder i tvättkorgen/hänga upp blöta handdukar etc. Maken och jag få jämt minuspoäng på att bädda vår säng, barnen de bäddar jämt!
Förstår att ni längtar ;) Jag / Peter ligger sällan borta under så långa perioder i jobbet. Nästa helg åker P dock på älgjakt till norra Värmland i just 9 dagar. Jag känner mig halv på något vis när jag är själv med allt ansvar och planerande... Att ha fasta rutiner, som du skriver, är ju extra betydelsefullt just då, om vardagen skall fungera. När jag är själv med barnen hemma så har jag jättesvårt att komma till ro på kvällarna. Jag blir fast framför tv´n eller datorn och vill inte krypa i säng. Tror att det är sviter från det inbrott vi hade 1993, när vi låg och sov i vår lägenhet i Haga. Men det är en annan historia... Oj, vilken lång kommenter det blev! Kram!
Jessika, nånstans i bakhuvudet har jag hört historien om inbrottet... Hjälp vilken traumatisk upplevelse!
Wow, jagar man i nio dagar? Eller ett par dagar och resten fest ;-) ?
Skicka en kommentar