Äta eller inte äta (tillsammans)

Tillåt mig att generalisera lite nu.

Engelsmännen är sociala. De hittar alltid samtalsämnen och är proffs på att konversera. Kvick dialog, gärna avslut med poäng (banne mig nästan alltid till deras fördel). Utmanande och inspirerande för mig som absolut inte vill komma till korta i samtalets konst ;-)

Men apropå social förmåga är det alldeles för intimt för en engelsman att äta middag hemma hos någon, särskilt om maten är hemlagad. För det skulle ju kräva att de bjuder tillbaka - på hemlagat. Och det går ju inte - de vet inte hur man lagar mat.

Den här föreställningen att de bör bjuda tillbaka med hemlagad mat är något de hittat på själva. Utifrån den tackar de således nej till att äta mat hemma hos oss. Vill jag underlätta för dem (och det vill jag ju) bör jag föreslå en middag hemma hos oss med take away-mat. Kanske lite indiskt eller kinesiskt. Sen kan de med gott samvete bjuda hem oss för att kalasa på ännu lite take away..!

Jag är road av att laga mat. Tycker det är kul. Jag sysselsätter mig sällan med komplicerade rätter (och ibland blir det misslyckat) utan slänger ihop något snabbt med fina råvaror. Från vårt svenska umgänge är jag van att kunna ringa samma dag till goda vänner och be dem komma över på lunch eller kvällsmat. Oftast så spontant, mer sällan organiserat veckor i förväg.

Jag tror att våra grannar längre ner på gatan har fått frågan tre, fyra gånger av mig ifall de vill titta in på lite mat. Ibland för att underlätta för dem i vardagen, ibland för att vi velat ha lite sällskap.

Till slut började jag tro att de var skraja för att maten skulle smaka konstigt (de är känsliga för kryddor och uppskattar inte oliver, soltorkade tomater och annat med mycket smak) De tackade nej varje gång. Själv tackar jag aldrig nej till mat i all enkelhet hemma hos någon, jag kommer faktiskt som ett skott om jag blir tillfrågad :-)

Sen var någon annan (britt) snäll och förklarade det hela för mig.

Take away är ok. Att äta ute är ännu bättre. Medför inga åtaganden. Inget mysa-hemma (-alldeles-för-intimt) att oroa sig för då inte.

Det är alldeles för lätt att utgå från sig själv och sin egen tolkning av situationer. Det som verkar väldigt självklart för mig kan tolkas helt annorlunda här. Även om England är ett europeiskt land, som Sverige, finns det kulturskillnader. Ibland så små skillnader att det är svårt att sätta fingret på dem.