Varje fredag står balett på skolschemat. Det är alldeles briljant tycker jag.
Miss Fiona, dansläraren, är på skolan hela dagen och undervisar i tur och ordning alla elever i låg- och mellanstadiet. Miss Fiona anpassar givetvis svårighetsgraden efter åldern; med de små handlar det mycket om lek och rytmik.
Det jag gillar med den här idén är att den annars så tjejdominerade aktiviteten involverar både pojkar och flickor. Man ser lika många shorts som balettkjolar på de här lektionerna.
Det är inte alla föräldrar som uppskattar att deras söner dansar balett i skolan. Så mycket bättre då att just de pojkarna får en möjlighet att prova på det som de annars aldrig hade uppmuntrats till. En och annan kanske börjar älska balett. Vem vet?
I vilket fall som helst är all aktivitet eller sport en ingång till lusten och glädjen att röra sig. Inte sant?
Vår lille L var oemotståndlig ikväll när han mitt i maten klev ner från sin stol och dramatiskt sa:
"Idag har miss Fiona lärt oss det här." På det följde en demonstration där händerna sattes på höfterna och knäna böjdes i en graciös nigning.
Beautiful :-)
Idépappan har ett förslag på hur man på annat sätt kan få en bättre mix av flickor och pojkar i olika aktiviteter!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vad kul med balett! Mina tvillingar hade barnyoga i skolan förra veckan.
Åh, jag har en förälskelse i yoga. Maken gör solhälsningen i detta nu, med barnen i släptåg.
Vilken bra idé att de gör det i skolan. Låter som modernt tänkande pedagoger :-)
När vi bodde i UK fick vi info om barnbaletten som var i Sports center nära oss. Det var för 3- åringar. Det stod bl a att flickor med långt hår måste ha håret i knut, och flickor med kort hår måste ha ett passane hårband. Kläderna var enligt givande mall, och om man inte kom i dessa kläder fick man inte komma in i danssalen. Detta var light version för de seriösa föräldrarna skickade sina barn till ballet academy.
Jag hittade hit via Veronica (en mammas dag) och tyckte att det var intressant att läsa om dina erfarenheter. Min man är engelsman (han har bl a jobbat i flera år i Manchester) och vi bodde i Oxford periodvis 2004 - 2006. Det var svårt att flytta tillbaka till Sverige. :-)
Hej! Oj, oj oj. De glömmer att målgruppen är 3-åringar!
Många av de engelsmän vi träffar är nog ganska konsvervativa och traditionella i sitt sätt att betrakta världen (med risk för att generalisera alltför mycket)... Alla är naturligtvis inte så, men där vi bor känner vi oss lite radikala ibland ;-)
Vi uppskattar skolan våra barn går i. De är öppna för nytänkande och verkar inte vara fast i könsrollstänkande.
På vilket sätt var det svårt att komma till Sverige igen? För er båda? Har ni barn? Vad tycker din man om Sverige? Jag ska ta och besöka din blogg :-)
Min man ville till Sverige och jag ville stanna kvar. Det var svårt för mig att göra tillbaka- flytten. Min man hade redan "svenskifierats" första året han kom till Sverige.
Vi har två barn (4 år och 2 år).
Ang aga så har jag sett några ruskiga exempel i England. I Skottland (där mina svärföräldrar bor) är det lyckligtvis olagligt.
(Jag har skrivit mer om livet i UK i min gamla blogg lo.blogg.se .)
Miss Fiona verkar cool. Liksom din son.
Tack också för länken till mitt inlägg. Sedan dess har dansen blivit en hit. Två killar har anslutit och Leo har blivit helt biten. Varje dag tjatar han om att få gå. Igår på dagen gick han och log varpå min fru frågade: vad tänker du på, när du ler så där?
Jag tänker på dansen.
Idépappan! Tack, det ska jag hälsa till honom (hans älskar för övrigt just det ordet; cool).
Jag kan nästan se din son framför mig när han säger det där. Jag tänker på dansen. Good for him *ler*.
(själv ler jag så snart jag föreställer mig själv dansa salsa. det är lycka!)
Skicka en kommentar