Statliga NHS (National Health Services) har imponerat på mig.
När vi flyttade hit fick vi rådet att omgående kontakta den lokala vårdcentralen och registrera alla familjemedlemmar där. Det är a och o att vara registrerad och ha blivit tilldelad en GP (general practitioner).
Efter det är allt enkelt.
När jag varit registrerad ett par dagar kom en kallelse till cellprov. Ett mycket vänligt brev som avslutades med en personlig hälsning och ett telefonnummer ifall jag skulle vilja boka om tiden.
Efter ytterligare några dagar ringde en sköterska från vårdcentralen och undrade vilka vaccinationer våra barn har fått i Sverige. En tid bokades för att fylla på med vad som krävs i England.
När barnen varit sjuka har vi fått komma in redan efter någon timma. Besöket kostar ingenting, medicin till barn kostar ingenting.
Själv besökte jag vår GP när jag behövde migränmedicin efter att mitt lager från Sverige tagit slut. Hon avgjorde snabbt att mina migränanfall drabbar för ofta och undrade om jag ville träffa en specialist. Det skulle hon i så fall ordna. Besöket kostade ingenting för mig heller.
Det enda märliga är att vårdcentralen inte är datoriserad. Alls. När man behöver ny medicin får man först lämna in en skriftlig önskan om detta, sen återkomma efter två dagar för att få ett recept, som man därefter får ta till ett apotek. Ett omständigt förfarande. Men det gör inget, med tanke på att patientbemötandet är vänligt och effektivt.
Ur min synvinkel åtminstone.
28 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar