"Jag brukar inte säga jälvar, mamma. Jag brukar aldrig säga jälvar. Man ska inte säga jälvar."
"AJ, jag slog mig och det gör ont på fotens nacke (hälen)."
"Pappa. Varför finns vi här?"
" Pappa. Varför bestämmer ni i det här huset?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Härliga funderingar. Fotens nacke var något nytt, men det stämmer ju!
Ja, barnen är en ständig källa till underhållning. Vi lyssnar, förundras och har väldigt roligt just nu. De är så generösa med sina tankar :-)
Hoppas att det får fortsätta vara så. Men plötsligt står man väl där och tycker att de blivit hemliga!
Skicka en kommentar