Liten och stor

Spirited. Och så plötsligt liten, ledsen och i mitt knä. Vår lilla flicka!

Hon prövar oss ständigt med sitt heta temperament, sin vassa tunga och ibland sin otillgänglighet. När vi vill vara henne nära förmedlar hon tydligt "Låt mig vara". "Håll er på avstånd, men LEK med mig".

Så ibland svänger det. Tårarna vill inte sluta rinna och hon kan inte vara nära nog. Blir min skugga vart jag än går i huset, kliver på mina fötter. Jag håller henne länge och hon somnar på min arm.

Men varför är hon ledsen och orolig? Åldern? Snart fem år. På något sätt medveten om att det lurar faror runt om i världen?

Spökar omställningen? Förmodligen. Ibland ramlar det över henne, hennes gamla liv. Då tänker hon på bästa vännen och grannen i Norrköping, L, och alla på dagis. Där hon kunde kommunicera som vanligt.

Språket utvecklas nu, hon kommer snart ifatt sina klasskamrater. Men i flera månader har hon inte med ord kunnat uttrycka sin vilja, tankar och känslor. Inte använt sin röst mellan nio och halvfyra! Det är klart att det påverkar henne.

Alla konflikter, allt hårt arbete, just nu kan jag ta hur mycket som helst. För jag får ju vara med på hennes resa, må så vara på lite avstånd stundom.
När hon vill och behöver oss nära finns vi ju där.

Alltid.