Kalasbestyr

Det har börjat en ny flicka i J:s klass. Kalasinbjudningarna har redan gått ut men ikväll ringde jag hem till den nya flickan, för att bjuda henne också. Det är ju lätt för oss att sätta oss in i hennes situation, nya som vi själva är.

En kvinna med indisk accent svarade. När jag framfört mitt ärende till flickans mamma svarade hon att det skulle gå att ordna. Men innan vi pratade mer om kalaset ville hon veta var vi kom ifrån, om jag jobbar här i England, hur många barn vi har och vad min man jobbar med ;-)

Förmodligen var det artigt ställda frågor av social karaktär men jag upplevde det mera som ganska påfluget, om än rätt så komiskt. Se där de små kulturkrockar som uppstår :-)

Tillbaka till ärendet.
Mamman undrade: Kunde jag ta med flickan från skolan hem till kalaset? Så kunde hon hämta henne klockan sex när kalaset slutar. Annars åker hon skolbuss tillsammans med sin syster, både till och från skolan. Kunde förresten den äldre systern få komma med till kalaset?

Inte konstigt med facit i hand, att mamman ville få lite koll på vad det är för folk hon ska skicka sina barn med.

Har man sju barn och den yngsta bara är fyra månader är det nog lite knepigt att få till allting. Att låta de små barnen åka skolbuss alldeles själva, och klara sig helt utan mamma och pappa den första tiden i nya skolan, det är ju helt främmande för mig. Men kanske det enda alternativet för den här familjen!

Till middag ikväll har vi förresten njutit fantastisk indisk mat som vi fick av en annan klasskompis till J. De hade haft fest dagen innan och fått massor med mat över. Varför kasta, tänkte de och portionerade ut till alla som ville :-)