Tonys parkeringsplats

Igår fyllde A år. Efter en harmonisk morgon åkte vi till stan och firade med lunch på Wagamama. Vi njöt av dumplings (degknyten med bl a anka i), friterade räkor med chilisås, nudlar med fräscha grönsaker och annat gottgott. L har hyfsat mycket spring i benen men höll sig i skinnet så att vi fick äta i lugn och ro (ljög jag nu?).









Det visade sig svårt att få tag i en parkering så ett tag trodde vi att lunchen skulle utebli. Många gator var avstängda för Labour Party har sin årliga konferens här nu. Vi körde runt, runt i jakt på en plats att ställa bilen. Blodsockret sjönk ungefär samtidigt hos alla... Och så plötsligt hittade vi en lucka. Medan A började fickparkera såg jag hur folk som stod runt omkring stirrade och flinade lite. Knack, knack på rutan och så hade vi en civil polis där. "Kan jag hjälpa till med något?" Tja, vi vill gärna parkera här, sa vi. "Nja, det är nog inte en så bra idé... Vi väntar på premiärministern, han kommer vilken sekund som helst. Och ni står just nu där han ska parkera."

De är väldigt trevliga, engelska poliser. Så vi åkte därifrån med ett leende på läpparna. Frågan är hur vi lyckades hitta Tony Blairs parkeringsplats, av alla som finns i den här tremiljonersstaden ;-)

På kvällen välkomnade vi mina svärföräldrar som flugit hit från Sverige. De stannar till fredag och hur vi ska klara oss efter det vet jag inte.