Alla föräldrar köper någon sorts helhetslösning. Man förlägger kalaset till ett "fun place", där personalen ordnar allt från mat till "party bags". De arrangerar även lekar och leder födelsedagssången och hurra-ropen. Det kalaset J var på senast ägde rum i en gammal dubbeldäckare från London som hade parkerat på familjens garaguppfart. I bussen fanns discorum, bollhav, rutchkanor och en liten "diner" där barnen åt och drack. Personal skötte ruljansen under kalaset och föräldrarna minglade inne i huset under intagande av té och snittar.Små sällskapsytor i husen och opålitligt väder är i många fall orsaken till att folk väljer bort sitt hem och sin trädgård som alternativ. Överhuvudtaget umgås inte engelsmännen vi har lärt känna så mycket i sina hem. De går på restaurang, eller till puben förstås.
Födelsedagsbarnet öppnar inte sina presenter på kalaset. Det görs istället senare, i lugn och ro, när alla har gått hem. Våra barn brukar kasta sig över presenterna så fort de bärs in över tröskeln. På samma ivriga manér vill de gärna på en gång veta vad födelsedagsbarnet tycker om presenten de tagit med sig. Jag tycker att det är sympatiskt att istället fokusera på leken som man gör här. Presenterna är en bisak, en bonus. För det mesta brukar barnen ta med sig tackkort till sina vänner, där de mycket prydligt berättar vad glada de blev för presenterna.
Tårtan brukar bäras in i samband med att alla sjunger Happy Birthday. Därefter blåser födelsedagsbarnet ut ljusen... men sen försvinner tårtan... och ingen äter av den innan dess. När våra barn upplevde det för första gången var det märkligast av allt. De kände sig snuvade på det smaskigaste. Istället får man med sig en tårtbit inlindad i en servett - när man ska gå hem. Tårtbiten i ena handen och en party bag i den andra.
3 kommentarer:
Känner igen beskrivningen från min tid som aupair i London 1990-91. Yngsta flickans 8 års kalas var ett iceskating party. Trevligt MEN de hade inga hjälmar att låna ut i den ishallen, enbart skridskor. Detta förvånade mig mycket och ännu mer när barnen och några föräldrar vinglade ut på isen. De kunde inte åka speciellt bra och det var riktigt nära några allvarliga skallskador faktiskt ;(
Jag hämtade även barnen från ett antal andra kalas och just tårtbiten i handen kommer jag ihåg. Tårtorna var också fantastiskt fina med kreativa motiv och former. Mycket "icing" men de smakade inte speciellt gott, mest sött, men vackra att se på!
Jessika. Ja tårtorna är som sagt inte de godaste och är nog mest symboler i firandet. Hållbarheten är dessutom lång och då blir man ju misstänksam med detsamma :-)
Hjälmar har jag sett mer och mer av bara det här året vilket är positivt. Vi säkerhetsfokuserade svenskar vet ju att de kan rädda liv... (men hur överlevde VI, som växte upp på sjuttiotalet?)
Någon kontakt med din familj i England?
*skratt* Sant, vi klarade ju oss fint! Mycket sporadisk kontakt med familjen Young numera. Var och hälsade på en gång (-94) men nu har de lämnat London och brevväxlandet har så gott som upphört. Trist på ett sätt när man tänker efter. Jösses flickorna är ju faktiskt 25 och 28 år numera!
Skicka en kommentar