Hemmakänslor

När jag går från rum till rum i huset känner jag doften. Det är ingen otäck lukt alls, bara annorlunda. Väldigt engelsk. När vi åkte till Sverige på semester hade jag för länge sen slutat lägga märke till den. Nu påminner den mig om de allra första veckorna här förra året, hur det var att flytta in här. Kaotiskt och oändligt spännande på samma gång.

En fröjd att lyssna till Terry Wogan på BBC Radio 2 igen. Han och hans frukostprogram blev en favorit från första dagen i England. Det är nåt med hans gamla raspiga röst; jag älskar att höra honom skrocka mellan låtarna. Mina engelska vänner himlar med ögonen när jag berättar detta, de tycker bara att han är en gammal gubbe.

Plockar ut lite rena handdukar från tvättmaskinen och drar in tvättmedelsdoften i näsan. Jag överraskas av att denna detalj framkallar en sån hemkänsla. Det är ju så här vår rena tvätt doftar, mmm!

Barnen rusar runt och drar fram sina käraste leksaker. Leker, låser in sig på sina rum och berättar att de vill vara i fred. Detta är hemma för dem. När vi ska äta lunch hos italienaren i byn undrar lille L ifall de kommer att känna igen oss på restaurangen. Vi har ju varit borta hela sommaren, liksom. Han ler nöjt när de ropar ciao och tar honom om hakan när vi kommer dit.

Det blir en märklig höst. Vi får vardagen och rutinerna tillbaka efter ett långt sommarlov, lyckan av att känna oss hemma i det nya landet. Samtidigt börjar förberedelserna inför återflytten till Sverige. Känslorna är motstridiga. Mer om detta senare.

Välkommen tillbaka hit förresten!