Som en bro över mörka vatten

Det är går inte att begripa.
Att hon är borta.

I måndags firade hon och J sin fyrtioåriga bröllopsdag tillsammans med barn och barnbarn.
I eftermiddags drog hon sitt sista andetag.

Jag ville hinna hem, ville få träffas, kramas, skratta och gråta.
Men hon orkade inte längre.

Mina vänner sen barnsben har förlorat sin mamma. Deras barn sin farmor och mormor. J har förlorat sin livskamrat. Och alla vi andra har förlorat Jajsan (I). Älskade Jajsan.

Det gör ont i hela kroppen och hjärtat gråter.

Lyssnar på "Som en bro över mörka vatten" om och om igen.
Hon tyckte mycket om den.