Lunchade med L från Frankrike idag. Vi hamnar ofta i roliga diskussioner om hur folk beter sig i Sverige, Frankrike och England. Inte sällan drar vi helt fräckt alla i ett land över en kam ;-)
Idag var ämnet hälsningsritualer. L är van från barnsben i Frankrike att kindpussas vid möten med vänner och bekanta. Där hon kommer ifrån gör man det två gånger med början höger mot höger kind (och naturligtvis inte på kinderna utan i luften brevid). Är man i t ex Provence blir det oftast tre kindpussar enligt L. Hur ritualen genomförs beror på både plats och kultur (kindpussar är vanligt i Mellanöstern också).
L beklagade sig över att kindpusseriet har börjat användas överdrivet ofta även i arbetslivet. Hon jobbade i reklambranschen (innan hon blev home manager som jag) och tyckte att det var besvärande med alla pussar hit och dit. Jag blev lite förvånad över att hon reflekterat över detta fenomen som är så helt och fullt integrerat i hennes kultur. Men hon menade att det finns en gräns för vem hon vill komma så nära. Nyrakade kunder och kolleger som smetade av sig after shave på hennes kinder var inte något hon uppskattade ;-)
Jag har ju nämnt tidigare här att det är sällan jag ser folk kindpussas där vi bor. Några gör det; nämligen de som är antingen lite snobbiga eller möjligen beresta. Men då vet man aldrig på vilken sida de börjar så risken är stor för pinsamma krockar.
Att kramas när man möts verkar inte vara ett alternativ för vare sig fransmän eller engelsmän. Det anses alldeles för intimt, även mellan goda vänner.
Det är sällan jag ser engelsmän vara fysiska med varandra överhuvudtaget. De kramar t ex inte sina barn när de hämtar dem på dagis eller i skolan. Hur överlever de utan kroppskontakt? Kanske kryper kramarna fram i hemmets lugna vrå, i den privata sfären?
I Norrköping , där vi bodde innan vi flyttade hit, var det ingen som kindpussades. Undantaget var möjligen de två bröderna som äger den stora sportkedjan där vi jobbade - de gjorde faktiskt det om man råkade träffa på dem vid festliga tillfällen. Men annars var hjärtliga kramar hälsningsritualen när vi mötte våra vänner. Inte alla är bekväma med det dock, även om det är vanligt i Sverige.
Jag tycker nog att det verkar som om kindpussar som hälsningsritual är på uppgång i Sverige också, särskilt i de större städerna och i vissa kretsar. Stämmer det?
För mig spelar det ingen roll vilken hälsningsritual som används. Men det är enklast om man har koll på var och när man praktiserar pussar, kramar och handslag. Så det gäller att läsa situationen snabbt, den är ju liksom över på nån sekund :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar