Halv nio varje morgon sätter vi oss i bilen och åker två och en halv kilometer till skolan. Oftast klarar vi oss undan den värsta trafiken. Längs vägen vinkar vi till en dam som alltid står och kikar ut genom sitt fönster. När hon ser barnen genom de nervevade bilfönstren skickar hon slängpussar.
När barnen skuttat ur bilen hänger jag på dem alla väskor. Det är snack box (J äter mellanmål på förmiddagen, oftast bestående av frukt, vatten och smörgås), PE-kit (gympakläder) och skolböcker.
Alla barn blir skjutsade till skolan, det är bilar överallt, så vi tränar på att gå i samlad trupp från parkeringen. Det har hänt att de har pipit iväg utan mig. Inte ok! Jag är alltid livrädd när jag är ute i trafiken tillsammans med barnen. Mer här än i Sverige. Jag upplever att bilförarna här tar mindre hänsyn till barnen, de saktar inte ner bara för att det råkar befinna sig små människor i sikte.
På morgonen är det öppet in till dagis och skolan. Senare låser de alla dörrar av säkerhetsskäl. Det är en självklarhet här och något man är noga med.
I hallen på dagis letar lille L fram sin namnlapp bland alla andras namn, sen släntrar han in till Mrs Broom. Alltid till Mrs Broom. Hon är hans ögonsten.
När J har skrivit in sig med för- och efternamn på den interaktiva tavlan i sitt klassrum pussas vi hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar