Brev från Mallorca

Vi har det bra här. Det är en underdrift, det är över all förväntan. Maken utbrast (medan vi såg ut över havet): Det här är precis vad jag önskade mig! Jag höll med och fyllde i: Men jag hade inte önskat mig den här kroppen... Han svarade med glimten i ögat: Då var det kanske ingen bra idé med pizza till lunch?!

Allvarligt - de måste ha hämtat hotellspeglarna från Lustiga Huset på Gröna Lund. Eller är det så här jag ser ut nuförtiden?

Jag lyckades glömma ytterst väsentliga saker hemma:

Solglasögon
Solhattar till barnen
Mobilladdare

Jag brukar berömma mig för att vara en mer organiserad packare än maken - men det stämmer nog dessvärre inte.

Puerto Pollensa är bibehållet vackert. Strandpromenaden tar faktiskt andan ur oss. Vi har mest traskat men en dag hyrde vi en bil och kände oss som locals. Serpentinvägarna uppe i bergen gjorde barnen illamående men de beundrade muntert utsikten ändå. Mallorca är en naturupplevelse. Vi fick lust att komma tillbaka och vandra (!).

Vi har ju köpt en package holiday av Thomson Travel, med kid's club och hela baletten. Hotellet är schysst. Underhållning hela dagarna och hela kvällarna, på ett helt annat sätt än på svenska charterhotell (tror jag).

Det är nog pubkulturen som slår igenom även här. De gillar att socialisera, britterna. Det är trevligt! Men jag vet inte, ibland blir det lite knäppt. Häromkvällen var det Robbie Williams-show. Barnen satt med tindrande ögon nedanför scenen medan "Robbie" sjöng och dansade i sällskap av ett par fejkblonda brudar som juckade, dansade och skakade sina leopardklädda silikonbröst. Allt i stil med vad britterna verkar gilla; den smaklöst halvporriga sexanspelande underhållningen ;-)