När beslutet väl är taget är det bara att planera, organisera och genomföra själva flytten. Det är konkreta saker, lätta att ta på. Och när man sen är på plats så har - vips - hela livet förändrats för hela familjen. Lätt som en plätt.
I det nya landet - England för vår del - ska alla sen finna sig tillrätta i vardagen. Det är då man har nytta av en nypa uthållighet. Det är då det kan kännas svårt och lite ensamt.För även om första tiden är som en smekmånad då man inte upptäcker några brister utan bara ser allt i rosenrött, så tar det på krafterna att göra allt för första gången, alternativt bara få grejer att funka:
Hitta vägen till skolan, till posten, till affären, till banken. Köpa bil. Köra på vänster sida. Få internetbanken att funka. Betala alla räkningar med check dessförinnan. Check!? Skaffa antennsladd till tv:n (såg inte på tv de första två veckorna). Köpa garderober. Komma hem med rätt fetthalt på alla mjölkprodukter. Komma ihåg att alltid ha nytvättade skoluniformer, och så småningom inse att det är bäst att köpa flera. Göra nya bekantskaper, aldrig luta sig mot gamla och trygga. Stötta barnen som är vilsna och osäkra ena stunden, glada, nyfikna och vilda i nästa stund. Göra det ensam eftersom maken är bortrest stor del av tiden.
Samtidigt. Sinnena skärps. Jag ser. Jag hör. Jag känner dofter och smaker som jag inte tidigare mött. Jag känner att jag lever. Att jag utvecklas.
Första tiden. Tårarna rullar ner för kinderna när jag hämtar lille L som gråter av lättnad när han ser mig. Tårarna rullar ner för kinderna när jag hämtar lilla-stora J som möter mig nynnande och leende. Våra barn! De är världens coolaste små människor. Vid jul, i slutet av deras första termin, pratar de på engelska med sina nya kompisar, och lille L fyrar återigen av sina soliga leenden. J har lärt sig att räkna, läsa och skriva. Hon kan sjunga sånger på franska. Hon kan simma under vattnet och är noga med att vi bara läser på svenska hemma. Hennes lillebror har utvecklat sin svenska i samma takt som engelskan rinner in i honom.Efter jul var nog smekmånaden slut. Jag har känt mig trött och grinig. Kanske hamnade jag i den svacka de flesta utlandssvenskar råkar ut för förr eller senare. Orsaken är svår att ta på. Kanske gick luften ur mig litegrand? Men ändå. Jag älskar det här. Jag älskar att känna mig så levande, att se hela familjen utvecklas.
5 kommentarer:
Hej! Vilka fina bilder på Jonna och Love och vad stora de har blivit! Tänk vad tiden går fort, kom och tänka på att det nästan är 2 år sedan jag träffade er första gången, då var Love en riktigt liten kille som precis lärt sig gå i trappan själv.... känner igen det där med att lära sig allt nytt, att det är jobbigt första gången... har nu kommit in i mitt nya jobb ganska bra men ibland får man hjärnsläpp och det känns mest hopplöst men så kommer ändå de där glimtarna till slut som man greppar tag i :-) Lycka till med ert stora beslut. Många kramar till er alla, saknar er ofta. /maria.
Hej där M! Tiden går fort och innan man vet ordet av har barnen vuxit massor. De var små när du passade dem, men de minns dig tydligt och vi pratar om dig titt som tätt. Många varma kramar till dig. Hälsa M!
J
Hej! Vilka vackra barn ni har Jessica. Kul att se dom i närbild och nu vet jag ju även vad J och L står för :). Jag kikar in på din fina blogg då och då och läser med intresse om ert liv i England. Varma hälsningar från Jessika Lundgren
Hej J,
Vilka otroligt vackra bilder på J o L!
Har ni bestämt er än? Ni är en så cool familj att vad ni än beslutar er för att göra kommer ni klara det galant!
Anna i Nkpg
Jessika!
Kul att du kommer hit ibland. Ja, apropå alla namn; jag vill inte gärna lämna ut någons namn i bloggen som inte själv väljer det... Men jag hade inte comment moderator påkopplat, så jag kunde inte redigera den fina kommentaren där namnen ingick...
Jag är lite avundsjuk på er Thailand-resa! Jag lobbar på familjen så att vi också får komma dit senare i år :-)
kram från J
Anna!
Glad you like the pictures. Tack för dina fina ord! Inte för att vi känner oss så värst coola ;-)
Beslutet är nog fattat men får mogna lite till tror jag. Vi har en förmåga att ändra oss från dag till dag. Det finns så många spännande platser att bo på... Vi hörs vidare på mejl - vill höra hur du/ni har det. Kram, J
Skicka en kommentar