Det tittar fram små bebisar på löpande band hos vännerna runt om i Sverige. För några veckor sen fick våra grannar på Lodgatan en fin liten flicka till. Välkommen lillla L!
Vi skrattar (hjärtligt) ihjäl oss när de berättar om sin vardag. Vi hade ju rätt bra koll på deras liv när vi bodde vägg i vägg (nej! jag menar inte så), och det var alldeles tydligt att deras genomgående förhållningssätt är det optimistiska.
Vem annars skaffar målarhjälp till vardagsrummet (brevid sovrummet) när bebisen precis är på gång? Målarna kom samma dag som de åkte in till BB och sedan var de där tolv timmar om dagen sex dagar i sträck.
På grund av färglukten fick de sen bo nere i allrummet i drygt en vecka; en nyfödd bebis, en mamma hög på hormoner, en stolt storasyster och en underbar, förstående och stöttande pappa (det var väl han som drog dit målarna ;-).
Snyggt målat blev det i alla fall men tyvärr var inte fakturan lika snygg utan en smärre chock.
Det var förstås inte nog med det. Hunden skar upp ovansidan av tassen, opererades och fick strut kring huvudet. Maken och pappan fick ryggskott. Och blev tvungen att rycka in på sjukhuset trots planerade pappadagar med nyblivna tvåbarnsfamiljen.
Vi vet att de är mycket, mycket lyckliga trots alla missöden. Familjen har blivit större, vardagsrummet har fått ett lyft, framsidan är tipptopp. Nu undrar vi: vad är nästa projekt? För det är väl redan igångsatt ;-)
Välkommen hit om en vecka P! Då får du ge igen om du tycker att jag har varit alldeles för fräck här, som använt era ord och berättat vidare. Kunde bara inte låta bli.
Ni är för söta.
5 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar