I Js klass har eleverna adderat en svensk brytning till sin engelska :-)
De har tagit intryck av Js exotiska accent och härmar omedvetet hennes ibland svenska melodi. Läraren, Mrs K, skrattar bara och säger att det visar på förmåga till empati och att de har tagit J till sina hjärtan.
J som kunde säga "house", "thank you" och "please" när hon började skolan här i september. Som nu kommunicerar på engelska utan problem.
"Barn har så lätt för att lära och anpassa sig, det är ingen ansträngning för dem". En vanlig uppfattning hos folk i allmänhet.
Ja, barn bär på en fantastisk förmåga att finna sig till rätta i förändring. Men jag vet numera att det inte är utan ansträngning som det sker. De kämpar! De gör det i många fall omedvetet - vilket kanske bidrar till att de inte sätter ord på hur det känns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh ja de kämpar!!!! Men på ett naturligt sätt tar de till sig ett nytt språk, det är inte så konstigt för dem. Men nog är det tufft för dem att bli nerdimpade i en ny kulutr och ett nytt språk.
Vardagsglimtarn - kul att du kommer hit! Nej, det är väl så att barn är så vana vid att ta till sig nya saker överhuvudtaget, även i sin ursprungsmiljö/kultur, att det här med ett språk inte blir så annorlunda... Det är väl när allt inträffar på en gång som det kräver lite mer. Nytt, nytt, nytt, liksom...
På återseende :-)
Skicka en kommentar