... och nu är vi (hemma) i England!

Den bästa semestern någonsin! Jag är fylld av en massa möten med människor som vi tycker om. Ändå är ni många som vi aldrig hann träffa. Kanske nästa gång?

Flygresan hem.
Vi var försenade åtta timmar pga dimma och missat anslutningsflyg. På Kastrup har de byggt en superbra familjavdelning med sjörövarskepp och allt. Därför gick det över förväntan att vara där i sex timmar - barnen imponerade. Inte ens när planet mellanlandade halv elva på kvällen i Norrköping ballade de ur. Själva tänkte vi: Vi kanske ska hoppa av här? Där vi levt och andats i nio år. Det hade känts naturligt. Men vi skulle ju dit efter jul, så vi hängde med till Karlstad som planerat där våra föräldrar väntade otåligt på flygplatsen. Det var så roligt att träffa dem igen! Farmor och mormor fick finna sig i att bli förbisprungna av lille L som for upp i farfars välkomnande famn. Inte en blick åt de snopna damerna :-)

Romantikkontot påfyllt.
Lite shopping på tu man hand, en espresso och en grappa på trevligt ställe med dämpat ljus. Återseende med gamla värmlandsvännerna ute på krogen. För att inte tala om ett spadygn vid Frykens strand (se utsikten nedan)! Och så alla dessa sovmorgnar nära varandra i sängen, med de pigga barnens röster i fjärran, i sällskap med mormor, farmor och farfar.



Julstämning!
Julafton firades hos barnens kusin. Nyköpt hus, snabbt och snyggt renoverat (under slit såklart), julmysigt. Vi njöt och inspirerades. Julklappar delades som vanligt ut under kaos. Måttligt med julmat, hämningslöst godisintag.



Mamma mera dotter.
En och annan stund med mamma gör gott! Omhuldad och kramad på i lugnet. Såg en film tillsammans och åt godis - som när jag bodde hemma för länge sen.

Norrköping.
Märkligt att komma tillbaka. När vi körde in på vår gamla gata pirrade det i magen! J tillbringade flera dagar och en natt hemma hos bästa vännen L som vi bodde granne med. Vi bjöds in till fyra av familjerna på gatan, fikade och pratade och kände oss som hemma. Och vi kände oss så välkomna!

Tack till familjen F som lånade ut sitt hus till oss medan de själva var i fjällen. Vi saknade inget och barnen trivdes som fisken.

Familjen PPppp: Jag fattar inte hur vi kan leva utan er. Det är ju så enkelt att umgås. Alla mår bra och blir till sin fördel :-)

Lite sjukdomar här och där får man leva med. Lille L ådrog sig vattkoppor under vistelsen i Sverige, men mådde inte dåligt av det. Så nu är det avklarat!

Som sagt. Det var speciellt att återse er alla. Nästa gång vill vi träffa er som vi inte hade möjlighet att träffa nu. Gott nytt!