När man börjar hoppa vill man nästan inte sluta. I pauserna satt vi på vår gamla SJ-soffa från Väse station (As mormorsfar var stins i Väse) och fikade på espresso, varm choklad, cantuccini och rabarberpaj. Solen i ögat, påskliljeblad i rabatterna.
Mannen hemkommen välbehållen. Js vattkoppor på väg bort.
Vad mer man man önska sig?
2 kommentarer:
Hej,
Ser otroligt kul ut!
Tack för att ni tar emot min man! Känns tryggt!
Anna i Nkpg
Anna - bästa (fd) granne! Vi tar med glädje emot din man och längtar tills du och barnen kommer med, nästa gång. Och tänk att vi nog kommer att bli grannar igen - tiden kan inte gå fort nog till dess! kram och vi skickar energi i luften till förlossningen!
Skicka en kommentar