Engelsk skola

Nu har barnen gått på engelskt dagis och i skola i en månad. Lilla L har haft det tufft i starten, han har gråtit både vid lämning och hämtning och krampaktigt tagit tag i Mrs B's tjocka hår. Men så var det heller inte en särskilt harmonisk miljö han kom till när han började. Hela gruppen består av 28 barn (det visste jag inte i förväg!), alla mellan två och tre år. När L började skolades fem andra barn in samtidigt. Det innebar att ljudvolymen var skyhög när vi kom på morgonarna, för alla dom små nya barnen grät efter sina föräldrar.

På det här dagiset sker inskolningen snabbare än i Sverige, föräldrarna är inte med i lika hög utsträckning eller under lika lång tid. Måste vara ganska smärtsamt för barnen, att kastas in i en ny miljö med okända människor! Men sen anpassar dom sig så fort, och alla fem fröknarna är otroligt omtänksamma och engagerade. Dom tröstade mig (!) och berättade att inom två veckor skulle det vanliga lugnet återkomma, för vid den tiden skulle alla nya barn ha vant sig vid den nya situationen. Eftersom L inte talade eller förstod engelska fick vår inskolning hanteras lite annorlunda, ungefär som i Sverige. Vi uppskattade att den flexibiliteten fanns.

Nu har vändningen kommit och lilla L har börjat skina igen. Jag är så glad och lättad för att han uppskattar sina förmiddagar nu. Det bekräftar vår övertygelse om att det är nyttigt även för honom att träffa barn i sin ålder, komma in i rutiner och lära sig språket.

Lilla-stora J har älskat primary school sen dag ett. Precis som hos L är lärarna extremt engagerade och omtänksamma. Det inspirerar hela vår familj!
Skoldagen börjar kl 08.55 och slutar 15.25. Vår farhåga, att det inte skulle finnas utrymme för lek, har inte besannats. Snarare tvärtom. Allt utgår från leken, och från att upptäcka genom sina sinnen. I klassrummet (och även på dagis som ligger intill) finns bl a labb med vatten och sand och en hemvrå. Alla möbler är låga, i barnens storlek. Varje morgon har lärarna lagt ut olika saker på olika bord och så får barnen välja vad dom vill pyssla med tills det är dags att städa och ha samling. Det kan ligga instrument på ett bord, pussel på ett annat, och plockepinn på ett tredje. Överallt har upplevelser och tankar visualiserats; teckning och målning är en viktig del av skoldagen.

En ambition är att skapa lust och glädje inför rent akademiska ämnen (läsa, skriva, räkna), vilka man vill att barnen ska behärska innan dom fyllt sju år. Lilla-stora J tycker att världen av bokstäver är väldigt spännande. Varje vecka får hon välja en ny bok från skolans bibliotek. Jag njuter av att höra henne resonera om bokstävernas former och olika läten.

J's skola är independent, dvs privat. Där vi bor finns ingen svensk skola, inte heller någon med internationell inriktning.
Vi besökte flera statliga skolor innan vi bestämde oss och vårt intryck av dom var gott. Det vi reagerade negativt på var att klasserna bestod av ungefär trettio elever. Eftersom våra barn inte behärskar språket ännu valde vi ett privat alternativ, där storleken på klasserna är ungefär tio elver. Nu finns det tid och utrymme för att ägna sig extra mycket åt J, så att hon kommer ifatt dom andra språkmässigt. Engagemang finns det med säkerhet i både statlig och privat skola!

Skolan följer den nationella läroplanen (national curriculum) och första stadiet fokuserar på 3-5-åringars behov. Det kallas för Foundation Stage. Likt Sverige utgår man från olika lärområden (t ex social/emotionell/personlig utveckling, kommunikation/språk/förståelse, matematisk, motorisk och kreativ utveckling). Medvetenheten om att barn utvecklas mot målen i olika takt är hög. Barnen får upptäcka världen genom att använda sin nyfikenhet och fantasi med närvarande, stödjande lärare. Även dagis omfattas av Foundation Stage eftersom man går där till man är tre år.

Det är inte täta skott mellan dagiset och skolan. J och L äter t ex lunch tillsammans och går ut samtidigt, på samma skolgård. Det uppskattar båda väldigt mycket. Lilla-stora J tar hand om sin lillebror har jag förstått. Hjälper honom att gå på toaletten och sitter brevid honom när dom äter. Det har nu gått så långt att jag och A inte får torka honom när han har gjort det stora på toaletten här hemma ;-) Det är bara syrran som gäller - men hon är lagom intresserad när dom väl kommit hem...

Jag blir så rörd när jag tänker på mina barn och på vad som händer i deras liv just. Vilken förmåga dom besitter! Finner sig tillrätta i helt nya sammanhang med nya människor och ett språk dom inte behärskar. Tillbringar många timmar i allt detta nya, utan mamma och pappa - det är beundransvärt. Jag är så stolt över er, mina små hjärtan!