Norrköping-Manchester

Från Manchester till Stockholm

2008-02-15T08:07:00.003Z

Jag skriver inte här längre. Bloggen har ju skildrat utlandslivet till största delen och nu har vi flyttat tillbaka till Sverige. Lusten att berätta är fortfarande stor, men den kommer att få utrymme nån annanstans, på en annan plats, lite längre fram. När det finns en adress lägger jag in den här. Ha det gott - tack för att du kom hit!

Barnperspektiv

2007-12-19T23:12:00.000Z

Storasyster och lillebror har dokumenterat febrilt senaste tiden. Imorgon går flighten tillbaka til Sverige. Det här är några av deras bilder från vardagen i England. I bakhuvudet har flytten lurat; var ska mina leksaker ta vägen till exempel? Bäst att fota dem innan de far!

Vår gata

Storasysters klassrum

Hallen på övervåningen

Lillebrors leksaker

Christmas cards

2007-12-15T18:26:00.000Z

Det regnar julkort över oss i dessa tider! Det kommer inga med posten - istället överlämnar man dem personligen. Jag tror man med gott samvete kan säga att engelsmännen är galna i att ge varandra julkort. I mina ögon en jättetrevlig företeelse (eftersom jag har en egen passion för vackra, snygga, roliga kort; allt som är gjort av papper och går att skriva hälsningar på!).

Det roliga är att folk inte nöjer sig med ett kort från hela familjen. Vi får ett av varje familjemedlem och det blir många när familjerna består av fyra till sju personer!

I skolan byter kompisarna julkort med varandra, i god tid innan jullovet infaller. De skriver själva sina hälsningar med sin prydligaste handstil. Vår dotter fick hela fyra julkort av en god vän i sin klass. Jag frågade försiktigt ifall han kanske tycker lite extra mycket om henne..? Svaret kom undrande - "vaddå??" Fyra julkort, det var inget särskilt med det ;-)

Julkortet på bilden från Paperchase (favoritbutiken!)

Tjugofem... men då har jag väl glömt hälften

2007-12-11T20:46:00.001Z

Tjugofem uppgifter på flyttlistan just nu... (Utöver de vanliga vardagsbestyren förstås; vi behöver ju fortfarande mat, rena kläder och godnattsagor)

Mitt i stöket ska jag ut och roa mig två kvällar på raken! Jag känner mig redan lite rörd för att manchestertjejerna vill ge mig avskedspartyn mitt i julstöket.

What a wonderful song

2007-12-07T09:26:00.000Z

Precis nysläppt.

I believe

2007-12-05T19:15:00.000Z

Harvest Festival infaller i september eller oktober varje år (förra året upplevde vi det för första gången).

Då rann tårar nerför mina kinder när stora-lilla J och lille L var med i skolans föreställning. De förstod lite engelska vid det laget men pratade fortfarande inte särskilt mycket. Ändå hördes storasysters röst högt och tydligt i sången. Lillebror var mera tveksam och höll sig lite på sin kant. Jag blev rörd av hela situationen.

Det var skillnad i år. Kroppsspråk och röster skvallrade om en annan trygghet, en säkerhet som kommer sig av att man behärskar språket. En säkerhet som också springer ur tillit till lärare och kompisar. De hade inte hunnit bygga upp det ännu vid den här tiden förra året. Ändå stod de där på scenen. Våra vildungar.

Här är en liten film från årets föreställning. Den är förvanskad så att barnen inte ska bli igenkända. Jag blir nästan religiös när jag hör det här. Men så är jag ju i ett melankoliskt mood just nu...

Lämna ett litet avtryck?

2007-12-05T13:52:00.000Z

Det lär bli ett par inlägg till men snart är det tid att även bryta upp från bloggen.

Från första inlägget har tanken med det här rummet på nätet varit att skriva en slags dagbok, ge små glimtar om vår tid i utlandet. När vi flyttat tillbaka till Sverige har Norrköping-Manchester tjänat ut sitt syfte.

Jag har ju koll på flera av er men är lite nyfiken på er andra; vilka är ni som hittar hit ibland? Vill ni lämna ett litet avtryck i kommentarsfunktionen innan vi flyttar blir jag skinande glad :-)

Tack!!

Brytningstid

2007-12-05T11:51:00.000Z

Idag känner jag mig melankolisk. Har börjat fundera över vilka saker som ska med till huset vi ska hyra och vilka saker som ska till storage. Den närmar sig nu, flytten.

Det ligger i luften, genomsyrar vårt hus och våra tankar att vi ska lämna det här huset. Att vårt bohag ska stuvas in i en stor lastbil och köras till Sverige. Att det ska bli ödsligt tomt här ett tag, tills dörren ställs på vid gavel för en ny familj.

Vi ska säga hej då till Acre Lane (en viktig ritual), till byn, till vännerna. Förväntan och en slags mild sorg samsas sida vid sida. Det blir egendomligt att lämna det här som varit vårt liv under drygt ett år. Så snabbt det blev vår vardag ändå!

Att bryta upp känns i hjärtat.

Äta eller inte äta (tillsammans)

2007-12-04T17:39:00.000Z

Tillåt mig att generalisera lite nu.

Engelsmännen är sociala. De hittar alltid samtalsämnen och är proffs på att konversera. Kvick dialog, gärna avslut med poäng (banne mig nästan alltid till deras fördel). Utmanande och inspirerande för mig som absolut inte vill komma till korta i samtalets konst ;-)

Men apropå social förmåga är det alldeles för intimt för en engelsman att äta middag hemma hos någon, särskilt om maten är hemlagad. För det skulle ju kräva att de bjuder tillbaka - på hemlagat. Och det går ju inte - de vet inte hur man lagar mat.

Den här föreställningen att de bör bjuda tillbaka med hemlagad mat är något de hittat på själva. Utifrån den tackar de således nej till att äta mat hemma hos oss. Vill jag underlätta för dem (och det vill jag ju) bör jag föreslå en middag hemma hos oss med take away-mat. Kanske lite indiskt eller kinesiskt. Sen kan de med gott samvete bjuda hem oss för att kalasa på ännu lite take away..!

Jag är road av att laga mat. Tycker det är kul. Jag sysselsätter mig sällan med komplicerade rätter (och ibland blir det misslyckat) utan slänger ihop något snabbt med fina råvaror. Från vårt svenska umgänge är jag van att kunna ringa samma dag till goda vänner och be dem komma över på lunch eller kvällsmat. Oftast så spontant, mer sällan organiserat veckor i förväg.

Jag tror att våra grannar längre ner på gatan har fått frågan tre, fyra gånger av mig ifall de vill titta in på lite mat. Ibland för att underlätta för dem i vardagen, ibland för att vi velat ha lite sällskap.

Till slut började jag tro att de var skraja för att maten skulle smaka konstigt (de är känsliga för kryddor och uppskattar inte oliver, soltorkade tomater och annat med mycket smak) De tackade nej varje gång. Själv tackar jag aldrig nej till mat i all enkelhet hemma hos någon, jag kommer faktiskt som ett skott om jag blir tillfrågad :-)

Sen var någon annan (britt) snäll och förklarade det hela för mig.

Take away är ok. Att äta ute är ännu bättre. Medför inga åtaganden. Inget mysa-hemma (-alldeles-för-intimt) att oroa sig för då inte.

Det är alldeles för lätt att utgå från sig själv och sin egen tolkning av situationer. Det som verkar väldigt självklart för mig kan tolkas helt annorlunda här. Även om England är ett europeiskt land, som Sverige, finns det kulturskillnader. Ibland så små skillnader att det är svårt att sätta fingret på dem.

Berörande sångmöte

2007-12-04T09:26:00.000Z

När vi flyttade till till England upptäckte jag Katie Melua. När hon sjunger och spelar gitarr infinner sig ett lugn i mig. Hennes röst är unik, som ett porlande klart vatten.

I år har hon sjungit in "Over the rainbow" med Eva Cassidy. Evas röst har ett eget rum i mitt hjärta - jag får gåshud när jag hör henne sjunga och blir lycklig i hela kroppen. Hon blev bara 33 år och uppmärksammad och hyllad först efter sin död.
(Jag har en liknande kärlekshistoria med Ted Gärdestad, kombinationen av hans röst och de fina texterna gör mig salig. Dessa sorgliga levnadsöden... bidrar de till att man upplever musiken så starkt?)

Dagens teknik möjliggör duetter där den ena artisten inte lever längre. Natalie Cole har sjungit med sin pappa, Celine Dion med Elvis - och nu sjunger Katie med Eva.

Njut själva.

Mix'n match... fortsättning

2007-11-30T17:35:00.000Z

Sexåring serverar espresso:
En kaffe kommer upp (direktöversättning från coming up)!

Kan jag ha lite choklad, tack (direktöversättning från Can I have...)

När jag var i Lucy's house, då dressade jag up, och vi played upstairs och där hade Lucy Jolly Phonics på väggen!!!

Kan du klippa av det här stringet, pappa?

Mamma. Idag sa Mr Gately att jag får simma in the big pool next week. För att jag är en big girl nu och för att jag can swim.

Mamma, de här kläderna är folded nu.

Dottern tycker att följande ska hända när man inte lever upp till överenskommelser:
Man loosar money, för då kan man inte buya något som man vill ha.

Sex år!

2007-11-26T12:56:00.001Z

Stora-lilla J fyllde sex år 22 november.
Älskade dotter!

Local shopping

2007-11-18T08:42:00.001Z

Bramhall är vår local village. Den är liten och erbjuder ändå det mesta vi behöver till vardags. Ett par bagerier, två slaktare, ett tiotal riktigt bra restauranger/barer/caféer, bank och bankomater, fisk- och grönsakshandlare, flower shops, postkontor, bokhandel, skräddare, frisörer, kemtvätt och så några inrednings- kläd- och skobutiker. Alla får rum på en liten yta och det är ständigt full fart på försäljningen.

I Norrköping trivdes vi bra i ett villaområde nära Bråviken. Vi promenerade ofta till småbåtshamnen och åt glass från hamnkiosken. På helgmorgnarna cyklade vi till bageriet och köpte gott bröd och croissanter. Ibland handlade vi mat i den lokala livsmedelaffären. Hade vi ärenden utöver dessa fick vi lämna vårt bostadsområde och åka en sväng in till stan eller till något externcentrum.

Den lokala prägeln här är stark. Det är trevligt att leva där man bor; det finns en inneboende, väldigt tilltalande charm med det. Lära känna handlarna och personalen på restaurangerna. Småprata medan man gör sina inköp.

Igår promenerade vi in till byn och åt en slabbig, god fish and ships på stående fot. Njöt sen av kaffe och varm choklad i värmen på Costa. Efter det en trevlig rundtur för inköp av kött, grönsaker, blommor och lite annat. Hos Pesto Deli hittade vi god parmesan, buffelmozzarella, salami, tomatpure, lasagneplattor och lantbröd. Där öppnade de ett eget paket med värmeljus från IKEA när de förstod att vi var i behov av såna - och skickade med tio ljus. Så att vi skulle kunna gå raka vägen hem med de tunga påsarna :-) Det gjorde vi, med undantag för ett litet inhopp på the Bottle Stop där vi kompletterade med prosecco och rött vin.

Eftermiddagen bjöd på samvaro med grannarna medan jag lagade kvällens lasagne. Klockan sex stod makens kollegor i dörren och såg hungriga ut.

Bramhalls egen webbsajt

The perfect cuppa

2007-11-09T13:58:00.000Z

"Let it be free for a while, allow it to swim a little. Don't press it, and don't stir, god forbid! After a few seconds, just lift it up gently and dip it once to get a perfect colour and taste. Then take away the tea bag using a teaspoon and top off with some hot water."

Om man ska brygga te som Shaz vill dricka måste det vara normal tea. Det går definitivt inte med Earl Grey. När jag undrar vilken sort det ska vara letar hon i sitt minne och säger tveksamt, "tja, det är väl English Breakfast..? Just normal tea".

När bryggritualen startar är det viktigt att ha allt på plats; tepåse, tesked, kopp, mjölk och kokhett (men inte bubblande) vatten. Det hela går väldigt fort och timingen är central.

Man lägger tepåsen i koppen och häller hett vatten i. Sen snabbt i med en skvätt lättmjölk (teet ska vara uppfriskande och tunnt, inte runt och mjukt :) och på det en liten simtur för tepåsen. Efter det tar man teskeden till hjälp och lyfter upp påsen, låter den doppa sig lite till för att sen ta den ur koppen. Det är förbjudet att röra runt tepåsen i koppen, eller ännu värre att pressa den mot koppens kant. Allra sist på med en skvätt hett vatten. Voila! The perfect cuppa.

Nära i sömnen

2007-11-04T21:13:00.000Z

Den här veckan delar jag säng med vildungarna.

Varje morgon öppnar lille L ena ögat, sätter sig nyvaken upp och kontrollerar ifall pappa ligger bredvid honom i sängen. Han kan ju ha kommit hem sent föregående kväll. Stora-lilla J har som morgon- och kvällsrutin att räkna hur många dagar och nätter det är kvar innan den efterlängtade pappan kommer hem från Madrid.

Vi har aldrig nekat våra barn att sova i vår säng. Lille L tassar med bestämdhet över till oss varje natt vid tretiden. Utan undantag. Stora-lilla J har aldrig varit det minsta intresserad av att sova hos oss; hon älskar sin säng och sover bäst där. Utom när maken och pappan fattas oss. Då gossar vi ner oss bland duntäcken och stora kuddar och sover nära, nära varandra.

Jag tänker; det är inte ofta jag får vara henne så här nära. Stora-lilla J har inte många sekunder över för kramar, klappar och pussar, hon är ständigt på väg nånstans. Oftast med steppskorna på, tap-tap-tap, och händer som klappar i takt. Spirited.

Så nu snusar jag henne i nacken, beundrar hennes långa ögonfransar, stryker henne på lena kinden och ligger alldeles stilla bredvid. Alltmedan Lille L i sin lätta sömn tvinnar slingor av mitt hår, han virar, tvinnar - och drar. Tills det slits av.

Så kan det vara med två vildungar i sängen.

Lunch och snack i skolan

2007-10-28T20:33:00.000Z

I början av september införde skolan en ny rutin. Vi fick brev hem med veckomenyer för hela terminen. På så sätt ska föräldrar få koll på vad barnen får för skolluncher och dessutom hänga med i förändringarna som genomförs kontinuerligt för att möta de riktlinjer staten ger på temat hälsosammare skolmat.

Olika alternativ på menyn
Skolan köper kött från slaktare i trakten och lagar de flesta rätter i skolköket. Varje dag finns ett vegetariskt varmt alternativ, en pastavariant och sallad (med tillval som biff, kalkon, skinka, korv, ost, ägg, tonfisk m m).

Chips, pommes frites alltså, serveras bara (!) en gång i veckan, helt i enlighet med statens rekommendationer.

Dessert erbjuds dagligen, i form av ekologisk yoghurt och färsk frukt. Ibland serveras en smarrig kaka men det hälsosammare alternativet finns samtidigt tillgängligt (god tanke men inget våra barn väljer om det är choklaaaad i kakan ;-)

Snack (mellanmål)
Skolan tillåter inte godis eller crisps som mellanmål på förmiddagen och de uppmuntrar vatten som dryck. För oss är det självklart, inget konstigt alls. Men det händer rätt så ofta att J lobbar på oss för att få med sig cereal bars, Frosties och söta yoghurtar, sånt som klasskamraterna har i sin snackbox. Det märks att skolan anstränger sig i kostfrågan och förmodligen kan man inte gå från godis, läsk och chips till frukt över en natt. Det kommer att ta lång tid. Särskilt när det gäller mellanmålet som skickas med hemifrån. Det är många föräldrar som ska avvänjas.

Våra vanor, andras vanor
Med svenska mått mätt är vi inga förebilder. Har säkert ganska normala kostvanor men med jämna (korta) mellarum förfaller vi åt frosseri i allt som innehåller choklad. Vi är allihop galna i chokladpuddingar, mjuka chokladrika kakor, hårda mörka chokladkakor, chokladdryck...

Med engelska mått mätt uppfattas vi nog som ganska strikta med sötsakerna. Till vardags är det frukt, naturell yoghurt eller macka till mellanmål och vi sitter tillsammans vid köksbordet (eller ute vid fint väder) när vi äter.

Detta existerar inte i de familjer vi umgås med här. Barnen hämtar sig något, oftast godis eller åtminstone på gränsen till godis, i köket och fortsätter sedan leka samtidigt som de äter och dricker. Jag har svårt att vänja mig vid det här, vill inte, det är väl därför. Så hemma hos oss brukar jag, i förbigående, be alla slå sig ner när mellanmålet ställs fram. Det brukar dock sluta med att våra barn sitter en stund medan kompisarna springer iväg med mackan i högsta hugg :-) I det läget framhärdar jag inte. Att pracka något på någon är aldrig en bra väg att gå.

I undersökningar har det visat sig att brittiska barn ytterst sällan äter kvällsmat tillsammans med sina föräldrar. De får mat först och sen äter föräldrarna senare på kvällen. Uttrycket feed the children används ofta och det får mig att tänka på att utfodra... djur? I det fallet brukar man ju inte heller umgås vid själva måltiden.

Mat, måltider och umgänge hör ihop. Det är inget vi kompromissar bort i första taget.

School Food Trust har bra info om kost, liksom Jamie Oliver och därifrån kommer bilderna i det här inlägget.

Yes!

2007-10-25T20:01:00.000Z

Ja. Det lilla huset på den vackra platsen i Stockholm blir vårt att hyra i sex månader. Litenheten kan nog bli påfrestande men då får vi luta oss mot husets atmosfär och själva platsen. Som blir lätt att älska.

Snart sexåriga J har blivit lovad plats i närmaste skola och vi har fått positivt besked från ur-och-skur-dagmamma till treårige L.

J började skolan när vi kom hit i augusti förra året och då hade hon fortfarande några månader kvar till sin femte födelsedag. Nu går hon i year one och läser, räknar och skriver med självklarhet och stor lust. Lille L går i pre-school och rabblar just nu siffror, former och känner igen sitt namn i skrift. Engelska språket har blivit naturligt för dem, och jag är vansinnigt, omåttligt stolt över våra vildungar.

Men allra mest glad är jag för att de har delat det här äventyret med oss. Att de tillsammans med oss skapade sig en vardag här; att de öppnade sina hjärtan och sinnen för annorlunda upplevelser i det dagliga livet. Små detaljer som skoluniformer, friterad mat i mängder, godisklubbor till mellanmål, stjärnor vid gott uppförande i skolan, lek på busfabriker istället för hemma hos kompisarna, heltäckande mattor som man inte gärna ska spilla på, mycket bilåkande till och från skolan, tät trafik och lång väntan i köer...

Vi har knutit vänskapsband med folk från olika delar av världen och hoppas på många besök i Stockholm. Var våra nyfunna vänner ska få rum blir en senare fråga. Det tar kanske husets charm och själva platsen hand om ;-)

Datorlos

2007-10-23T12:34:00.001Z

Skriver detta i all hast i Applebutiken - den sabla datorns harddisk ar sonder... I slutet av veckan ar jag tillbaka. Tack for alla kommentarer nedan! Nu hanger folk over axeln. Maste sluta.

Hemflytt

2007-10-18T19:56:00.000Z

Det finns ett litet och gammalt hus på en vacker plats i Stockholm som ropar på oss. Med stor sannolikhet får vi hyra det ett halvår, precis så länge som vi behöver för att i lugn och ro kunna köpa ett hus.

Vårt vardagsliv här fortsätter som vanligt medan vi tar itu med olika detaljer som har med hemflytten att göra. Varje dag faller något på plats och idag gläder jag mig åt det lilla, gamla och charmiga huset på den vackra platsen. Imorgon hoppas jag få besked om vi får skol- och dagisplats i närheten.

Sen är det kontakter med Försäkringskassan, Skatteverket, CSN, försäkringsbolag, bank och inte minst potentiella arbetsgivare. Bil ska köpas och magasinering av möbler bokas.

Uppstart i Sverige innebär avslut i England. Bil ska säljas, avtal ska sägas upp (fast telefon, bredband, gas, el, hus, försäkringar, tv-licens m m), flyttbolag ska bokas - och ja, det är lite att fixa med.

Och då har jag inte ens nämnt känslorna som börjar smyga sig på.

Svisch, sa det...

2007-10-16T18:28:00.000Z

Den här gången startade mormors vistelse hos oss med en tur på skateboarden. Precis innan vi skulle köra barnen till skolan satte hon foten på brädan som låg på köksgolvet. Sotsvart och matt mot en svartvit köksmatta syntes den inte särskilt bra.

Hon tog sig en riktig åktur. Föll handlöst bakåt, slog huvudet i köksbänken, ryggen och rumpan i golvet. Jag trodde att hon hade brutit varenda ben i kroppen. Det hade hon inte men det är ingen underdrift att konstatera att hon är mörbultad idag.

I efterhand tillåter vi oss att skratta högt; det är inte varje dag man ser en nybliven pensionär göra konster på en skateboard.

Att handla - en fröjd för ögat

2007-10-11T15:27:00.000Z

Jag handlar matvaror med stor lust. Förpackningarna är jädrans snygga och lockar i alla fall mig till köp. De kan till exempel se ut så här:

(Alla bilder från Waitrose och Sainsbury's)

Datorlös

2007-10-01T08:32:00.000Z

Idag lämnar jag in min dator för reparation.
Ärligt talat är det nog bra för mig att datorlös i tre dagar. Det blir en utmaning och jag tror den är nyttig.

See you later!

Got the X-factor?

2007-09-29T20:10:00.000Z

Har jag någon känsla för moral, etik och medmänsklig respekt flyger den ut genom fönstret när det är dags för The X-factor (brittiska Idol).

Jag är helt galen i det.

Inte så att jag gottar mig i ovänliga kommentarer, nederlag och misslyckanden. Näpp. Det är framgångarna jag älskar att se och känslorna som framgångarna framkallar hos de som tävlar. Förvåningen, lättnaden och glädjen när de går vidare är ju faktiskt äkta. Talang, drömmar och svår bakgrund funkar på mig. Mina tårar rinner ikapp med deras. Ja, sannerligen.

Det är väl nu det ska erkännas. It's my dream. To. Be. A. Pop. Star.

Skoluniform och fixa idéer

2007-09-28T08:09:00.001Z

Skillnaden från förra skolåret är slipsen, i ettan blir klädseln ett snäpp mer formell. Ser ni att knuten hänger lite lågt? Storasyster drar och drar i den, hon har extremt svårt för när något sitter åt, när det är knöligt eller för kort eller för långt...

När vi åker bil kan hon inte ha på sig jacka eller kavaj, den åker av i ett huj. Byxor knäpps upp, det får inte klämma runt magen. Ibland åker de ända ner till knävecken. En lustig syn.

Lillebror, som är svår att fånga på bild, har samma sorts idéer. När han går på toaletten slänger han av sig alla kläder och säger kategoriskt: "Jag bajsar inte med kläder på". Vi har i alla fall kommit överens om att han behåller kläderna på när han går på toaletten i skolan :-)

Förutom skjortkragen och slipsen är storasyster glad i sin uniform. Det är jag med.

Tycker Sverige skulle införa skoluniform. En mer ledig, praktisk variant skulle passa bra.

Här och här är mer uniformprat.

Underhållning till döds?

2007-09-25T20:46:00.000Z

Ny underhållning startar på Channel 4 ikväll. Tre olika filosofier kring hur föräldrar bäst förhåller sig till och hanterar sina bebisar testas i det här programmet.

Sex familjer kommer hem med varsin nyfödd bebis. Till sin hjälp har varje familj en expert som förespråkar "sin" filosofi.

Två filosofier sätter bebisen i centrum.

Den tredje, som har sitt ursprung i en bok från 1913, sätter föräldrarna i centrum. Föräldrarna, som helst vill komma tillbaka i gamla rutiner med detsamma efter födseln, som vill kunna äta och dricka vin i lugn och ro redan första kvällen hemma. Som vill leva som om bebisen inte finns där.

Lilla Mia har råkat födas in i en familj som vill prova att leva i enlighet med den föräldraorienterade filosofin. Hon flaskmatas var fjärde timma, och då helst långt ut på armen, bort från förälderns kropp. För hon får inte ha det för mysigt, inte somna.
Tanken är att hon ska få i sig hela flaskan och sen sova till nästa mål. Föräldrarna får inte ta upp henne där emellan.
Första natten hemma ligger hon i ett svart rum och skriker, helt utan kontakt med sina föräldrar. Mamman gråter nere i vardagsrumssoffan.

Mia behöver ingen kroppskontakt, säger (den s k) experten som förespråkar den här horribla filosofin. Hon behöver bara komma in i rutinerna.

Jag baxnar. Känner hur min puls ökar. Att göra tv-underhållning av en inhuman bebis-filosofi är oetiskt. Där går gränsen.

För visst dör en bebis lite grand om hon inte får ömhet och kroppskontakt? Något dör i henne, möjligen förmågan att kommunicera. Att knyta an.

Nio dagar...

2007-09-25T09:56:00.000Z

... utan A i huset, det har vi framför oss nu. Han åkte till Boston imorse.

I Sverige var det en annan sak när han reste. Vi hade ett stort socialt nätverk och dessutom mor- och farföräldrar att vända oss till ifall det behövdes. Här är nätverket lite mindre och de vi umgås med är ofta upptagna med sina bestyr. Det betyder att barnen och jag börjar tära lite på varandra efter så där en vecka...

Jag har märkt att en sak underlättar: Vi förtydligar vilka rutiner som gäller hos oss och skriver upp dem på ett stort papper. Barnens förslag noteras också (vi gapade när storasyster sa att teamwork är viktigt!) och på egna initiativ tolkar de varje rutin med små teckningar.

Det låter ju militärt det här med rutiner på papper. Men med våra extremt viljestarka och rätt så intensiva barn funkar inget annat. De blir lugnare av att veta vad som gäller och de upptäcker också att vi har det ganska mysigt när vi dukar, lagar mat, dukar bort och samlar ihop leksakerna tillsammans vid dagens slut. I perioder kommer vi av oss, hela familjen, och då agerar vi plötsligt betjänter, jag och maken. Inte bra alls. För någon.

Nio dagar utan älskad pappa och make ska nog funka. Bland regler och rutiner finns många små belöningar också. Man måste ju fira framgångarna :-)

Våld mot barn (ofta kallat smacking)

2007-09-23T20:01:00.000Z

Jag hade en oro när vi skulle flytta hit, en oro som möjligen grundar sig i nån slags felföreställning.

Jag var nämligen rädd att engelsmännen skulle örfila sina barn titt som tätt, att det skulle vara en naturlig del i uppfostran här, och att jag och våra barn ofrivilligt skulle bli vittnen till såna kränkningar.

När vi skulle välja skola och dagis ställde jag frågan om det förekommer att örfilar ingår som bestraffning för ovälkommet beteende. Reaktionen på frågan blev stark. Höjda ögonbryn och förskräckta miner; nej verkligen inte! Jag fick känslan av att ha förolämpat dem.

Faktum är att ingen i vår familj har sett någon förälder slå sitt barn sedan vi kom hit. Det verkar inte förekomma i någon av de familjer vi träffar regelbundet. Detta är en sån lättnad för mig. Hur skulle jag ha kunnat se något sånt? Hur skulle vi ha förklarat det för våra barn? Hur skulle jag ha förmedlat mitt avståndstagande till agerandet? Mitt stöd till barnet?

Aga förekommer. Det är inte ett dugg bättre bakom stängda dörrar. Absolut inte. Men att vi inte har sett något in public kanske betyder att samhället inte tillåter det?

Nja, det är det som frågan. Det är svårt att få grepp om lagen mot aga. I Sverige är den tydlig, det förbjöds helt och hållet 1978 (första landet i världen). När jag söker information om motsvarande lag här förstår jag att det finns mer att önska. Det är förbjudet att använda redskap/tillhyggen när man tillrättavisar eller bestraffar barn. Däremot verkar det fullt möjligt att ursäkta våld mot barn med att en bestraffning var befogad, att det fanns rimliga skäl (??!).

Förstår jag det rätt särbehandlas barnen i lagen. Våld mot vuxna är olagligt. Det finns ingen ursäkt för att det ska tillåtas mot barn. I debatten förekommer argument som att staten inte ska lägga sig i hur familjer uppfostrar sina barn. Jag blir heligt förbannad när jag läser sånt.

Kanske var det inte någon felföreställning ändå, som min oro grundade sig i? Staten borde verkligen markera att barn bör respekteras precis som alla andra människor. Att jag inte har sett något våld mot barn i vår vardag är bra. Men lagen måste förtydligas.

Källor: Children Are Unbeatable och Rädda Barnen

Balett i skolan

2007-09-21T21:11:00.000Z

Varje fredag står balett på skolschemat. Det är alldeles briljant tycker jag.

Miss Fiona, dansläraren, är på skolan hela dagen och undervisar i tur och ordning alla elever i låg- och mellanstadiet. Miss Fiona anpassar givetvis svårighetsgraden efter åldern; med de små handlar det mycket om lek och rytmik.

Det jag gillar med den här idén är att den annars så tjejdominerade aktiviteten involverar både pojkar och flickor. Man ser lika många shorts som balettkjolar på de här lektionerna.

Det är inte alla föräldrar som uppskattar att deras söner dansar balett i skolan. Så mycket bättre då att just de pojkarna får en möjlighet att prova på det som de annars aldrig hade uppmuntrats till. En och annan kanske börjar älska balett. Vem vet?

I vilket fall som helst är all aktivitet eller sport en ingång till lusten och glädjen att röra sig. Inte sant?

Vår lille L var oemotståndlig ikväll när han mitt i maten klev ner från sin stol och dramatiskt sa:

"Idag har miss Fiona lärt oss det här." På det följde en demonstration där händerna sattes på höfterna och knäna böjdes i en graciös nigning.

Beautiful :-)

Idépappan har ett förslag på hur man på annat sätt kan få en bättre mix av flickor och pojkar i olika aktiviteter!

Brolly-väder

2007-09-19T19:35:00.000Z

När det regnar kan man behöva en brolly.
Det lärde jag mig idag. Förkortningen för umbrella, alltså.

Ett rån

2007-09-19T17:47:00.000Z

Oftast kostar kvalitet lite mer. Värt pengarna brukar det också vara. Men jag vet inte. Ettusensjuhundra spänn för lite klipp och ännu mindre färg.
Så snygg blev jag inte.

I miss Mats på Hårdoktorn i Norrköping. Inte för priset, utan för att du alltid fick mitt hår att skina. Always :-)

Citylördag

2007-09-17T10:32:00.000Z

I lördags hade vi en heldag inne i city. På MOSI (museibyggnaden är ursprungligen Storbritanniens första järnvägsstation för passagerare) höll vi mest till i den interaktiva delen där barn och vuxna får lägga händerna på en massa tankeväckande saker. Sonen vevade bland annat en Mini Cooper ända upp i taket.

Efter lunch på Wagamama (ja, vi äter alltid där :-) promenerade vi genom det gamla kanalhamnområdet Castlefield. Nu är de gamla magasinen och industrilokalerna upprustade och man hittar restauranger, pubar och bostäder längs kanalen som heter Bridgewater. Kvar finns ändå den råa atmosfären och det är vidunderligt snyggt.

Vi kom omedelbart att tänka på Norrköpings industrilandskap som för alltid har en plats i våra hjärtan.

Det är något mäktigt över såna här platser. Och samtidigt välkomnande.

Alla bilder kommer härifrån

Datorkrångel

2007-09-14T09:22:00.000Z

Det är nåt som inte står rätt till med min MacBook. Jag måste ta den med till Applebutiken idag - och tänk om jag inte får ta den med mig hem igen? De kanske vill behålla den några dagar. Hemska tanke! Då blir jag ju helt isolerad.

Prövningarnas tid.

Kalas

2007-09-14T08:09:00.000Z

Förra helgen gick både sonen och dottern på födelsedagskalas. På några punkter skiljer sig firandet lite från vad vi är vana från Sverige.

Alla föräldrar köper någon sorts helhetslösning. Man förlägger kalaset till ett "fun place", där personalen ordnar allt från mat till "party bags". De arrangerar även lekar och leder födelsedagssången och hurra-ropen. Det kalaset J var på senast ägde rum i en gammal dubbeldäckare från London som hade parkerat på familjens garaguppfart. I bussen fanns discorum, bollhav, rutchkanor och en liten "diner" där barnen åt och drack. Personal skötte ruljansen under kalaset och föräldrarna minglade inne i huset under intagande av té och snittar.

Små sällskapsytor i husen och opålitligt väder är i många fall orsaken till att folk väljer bort sitt hem och sin trädgård som alternativ. Överhuvudtaget umgås inte engelsmännen vi har lärt känna så mycket i sina hem. De går på restaurang, eller till puben förstås.

Födelsedagsbarnet öppnar inte sina presenter på kalaset. Det görs istället senare, i lugn och ro, när alla har gått hem. Våra barn brukar kasta sig över presenterna så fort de bärs in över tröskeln. På samma ivriga manér vill de gärna på en gång veta vad födelsedagsbarnet tycker om presenten de tagit med sig. Jag tycker att det är sympatiskt att istället fokusera på leken som man gör här. Presenterna är en bisak, en bonus. För det mesta brukar barnen ta med sig tackkort till sina vänner, där de mycket prydligt berättar vad glada de blev för presenterna.

Tårtan brukar bäras in i samband med att alla sjunger Happy Birthday. Därefter blåser födelsedagsbarnet ut ljusen... men sen försvinner tårtan... och ingen äter av den innan dess. När våra barn upplevde det för första gången var det märkligast av allt. De kände sig snuvade på det smaskigaste. Istället får man med sig en tårtbit inlindad i en servett - när man ska gå hem. Tårtbiten i ena handen och en party bag i den andra.

Migrän

2007-09-12T19:49:00.000Z

Så det är inte mycket med mig nu...

Spegel, spegel på väggen där

2007-09-10T18:22:00.000Z

Något fick oss att tänka tanken samtidigt och vi sa med en mun: "Vilken stor kille du har blivit L."

Han har har börjat pre-school och har ny fröken. Han har särskilda PE-kläder (physical education) och övar sig på att prata inför klassen (show and tell). Han sover sällan på eftermiddagarna numera. Har börjat äta ost på smörgåsen och tycker att alla superhjältar är superintressanta...

Han tittade på oss och svarade: Nä. Jag är inte stor. Jag är liten. Det såg jag i badrumsspegeln."

Raggning

2007-09-10T11:45:00.000Z

Mitt livs man, A, var ute med några goda vänner häromkvällen. På Beluga i Bramhall närmade sig en kvinna sällskapet. Hon smög sig intill A och följande ordväxling ägde rum:

Kvinnan: Are you tired?
A: Why do you ask?
Kvinnnan: I want to take you to bed.

Snacka om grov flirt. Otur för henne, att det var jag som fick honom i säng den kvällen.

Och alla andra kvällar, får vi hoppas ;-)

Välkommen videokamera!

2007-09-07T16:56:00.001Z

Wow! Äntligen. Nu kan jag börja filma igen. Den levererades till dörren idag och känns perfekt i handen. Inga små band att hålla reda på, filmerna går rakt från kamerans hårddisk in i datorn. I like :-)

Läckigt?

2007-09-07T16:51:00.000Z

Nej, det var ingen större läcka trots allt. Hantverkaren, som har barn i samma skola som vi, skar bort kaklet som bäddar in badkaret, kontrollerade undertill och konstaterade att ingen fukt fanns att skåda.

Så det var nog pölarna på golvet som droppade ner där handdukstorken är monterad i golvet. Lite för blöta lekar, kanske? Men för säkerhets skull tog han bort all silikon och ersatte med ny, fräsch. Det ser fint ut och nu verkar allt så bra, så.

Läcka

2007-09-05T07:31:00.001Z

När barnen hade klivit ur badet igår kväll, tappade vi vattnet ur badkaret och gick ner för att möta pappan som precis klev innanför dörren.

Då hörde jag ett ploppande ljud från köket. Som ligger precis under badrummet.

Badvattnet (eller pölarna som i skvättlekar hamnat på golvet?) droppade rytmiskt ner genom en downlight i taket. Det blev rätt så blött i köket.

Vi hämtade vår landlord, som bor granne med oss. Han tittade i kors av förvåning över informationen men drack i lugn och ro upp sitt té innan han kom över för att inspektera.

Idag på morgonen kommer en hantverkare för att ta reda på orsaken till läckan. Det ska bli intressant att se hur han går till väga. Det är ju inte länge sen vi hade en annan läcka, i det andra badrummet. Trots att huset är nyrenoverat! Den gången tog det månader innan läckan åtgärdades.

Jag tror att folk här är vana läckor. De uppstår liksom titt som tätt.

Back to school

2007-09-03T20:10:00.000Z

Svarta Mary Jane's i lack. Med en liten minidocka gömd i en bubbla i botten av den ena skon. Man kommer åt den genom att lyfta på den rosa innersulan. I den andra skon ligger en liten ask gömd och i den hittar man den lilla dockans små tillhörigheter. Lyckan är total för lilla-stora J. Ett litet hemligt rum i skon - helt oväntat.

Man kan ju tycka att det är för mycket. Men det Clarks lyckas med är att skapa en upplevelse för små tjejer och killar (som hittar miniatyrbilar i sina skor) när de ska prova ut sina skolskor. Upplevelsen håller dessutom i sig ända hem, och ja... sen får vi se hur länge den roar.

Vi är inte ensamma på jakt efter skor och skoluniformer den här veckan. Alla, precis alla familjer med skolbarn, trängs samidigt i butikerna. Vi får kölapp och en beeper som ger ifrån sig ett litet pip när det är vår tur. Bra system, för då kan vi promenera runt i varuhuset och titta på andra saker under tiden :-)

Själva utprovandet av skorna tas på stort allvar här. Personalen i butikerna kan sitt jobb och mäter alltid fötterna noggrant, både längd och bredd. När skorna sitter på kontrollerar de hur hårt eller löst de sitter, och de ger inte upp förrän barnen känner att passformen är perfekt. Mycket sympatiskt - och alldeles självklart, verkar det som.

Det är högtidligt att ta med barnen på skoluniform-shopping. Vi konstaterar hur mycket de har vuxit sen förra året, att de behöver större storlekar nu. De lyser av stolthet.

Nya Pippi

2007-09-02T08:43:00.001Z

Här berättade jag att Charlie och Lolas skapare Lauren Child skulle illustrera en nyutgåva av Pippi Långstrump. Anledningen är förstås att Astrid Lindgrens skulle ha fyllt hundra år i år. Jag vet inte om denna bok kommer att ges ut i Sverige?

När jag förstod att originalillustrationerna skulle ersättas med nya blev jag bestört, men också lugnad i vetskapen att Child, med sin unika stil, var illustratören.

Resultatet är fantastiskt. Jag känner igen Pippi och tar henne till mig direkt.
Associationerna till Charlie och Lola dyker upp omdedelbart när jag öppnar boken, vilket inte är konstigt. Gillar man Childs stil blir det inget problem.

Muffinmidja

2007-08-31T21:34:00.000Z

Nej, jag har ingen bulle i ugnen. Men nog har det pyst över i midjehöjd.
Om man vill måla med ord går det bra att använda det här:
Muffin-top.

Det var min vän Shaz som serverade det på fat när jag beklagade mig lite över omfånget.
I am a real muffin-top girl.

Hemmakänslor

2007-08-28T08:21:00.000Z

När jag går från rum till rum i huset känner jag doften. Det är ingen otäck lukt alls, bara annorlunda. Väldigt engelsk. När vi åkte till Sverige på semester hade jag för länge sen slutat lägga märke till den. Nu påminner den mig om de allra första veckorna här förra året, hur det var att flytta in här. Kaotiskt och oändligt spännande på samma gång.

En fröjd att lyssna till Terry Wogan på BBC Radio 2 igen. Han och hans frukostprogram blev en favorit från första dagen i England. Det är nåt med hans gamla raspiga röst; jag älskar att höra honom skrocka mellan låtarna. Mina engelska vänner himlar med ögonen när jag berättar detta, de tycker bara att han är en gammal gubbe.

Plockar ut lite rena handdukar från tvättmaskinen och drar in tvättmedelsdoften i näsan. Jag överraskas av att denna detalj framkallar en sån hemkänsla. Det är ju så här vår rena tvätt doftar, mmm!

Barnen rusar runt och drar fram sina käraste leksaker. Leker, låser in sig på sina rum och berättar att de vill vara i fred. Detta är hemma för dem. När vi ska äta lunch hos italienaren i byn undrar lille L ifall de kommer att känna igen oss på restaurangen. Vi har ju varit borta hela sommaren, liksom. Han ler nöjt när de ropar ciao och tar honom om hakan när vi kommer dit.

Det blir en märklig höst. Vi får vardagen och rutinerna tillbaka efter ett långt sommarlov, lyckan av att känna oss hemma i det nya landet. Samtidigt börjar förberedelserna inför återflytten till Sverige. Känslorna är motstridiga. Mer om detta senare.

Välkommen tillbaka hit förresten!

Sverige, här kommer vi!

2007-07-17T15:53:00.000Z

En hel massa packning kvar - men imorrn tar jag och barnen flyget till Sverige och Värmeland du sköna!

Det blir en snabb middag hos italienaren i byn ikväll, tillsammans med våra franska vänner som flyttar tillbaka till Frankrike redan i augusti.

Må gott - jag tittar nog in här snart igen, hoppas du gör det med :-)

Sommarlov!

2007-07-13T16:22:00.000Z

Sommaren lyser med sin frånvaro (det är deprimerande vid det här laget) - men idag startar barnens sommarlov!

Vi har firat med fajitas, små symboliska presenter och Den blomstertid nu kommer i favoritversionen med Lill Lindfors och Nils Landgren.

Barnen är riktiga hjältar (well, jag ändrar mig förstås på en sekund) som idag gör sista dagen på ett helt skolår i England.

H H Grammar School och Nursery har betytt så mycket för vårt välbefinnande. Igår gav J och L blommor till sina lärare och på kortet till en av blommorna stod
"Would you like to marry me?".
Det var L som ställde frågan till sin favoritfröken, Mrs B.

Hon var redan gift tyvärr.

Idag slutade Mrs C som varit föreståndare på dagiset i 22 år. Det var dags att gå vidare, menade hon, annars skulle hon bli kvar för alltid. Var hon än vände sig fann hon lappar som kollegerna hade satt upp, med hennes bild på och med texten "We will miss you". På sina tröjor hade de satt den sorts stickers som barnen får när de hjälper till med dukning - "Mrs C's helper". Mrs C är en känslosam person och tårarna rann hela dagen. Vissa föräldrar har haft både tre och fyra barn på dagiset; de grät de med.

Det är tråkigt att hon slutar. Det är så himla skönt när personalen har roligt och verkligen gillar varandra, det skapar en oslagbar atmosfär. Det märks att Ls fröknar firar semestrar ihop och att de hänger på puben tillsammans regelbundet.

Som en bro över mörka vatten

2007-07-12T20:49:00.000Z

Det är går inte att begripa.
Att hon är borta.

I måndags firade hon och J sin fyrtioåriga bröllopsdag tillsammans med barn och barnbarn.
I eftermiddags drog hon sitt sista andetag.

Jag ville hinna hem, ville få träffas, kramas, skratta och gråta.
Men hon orkade inte längre.

Mina vänner sen barnsben har förlorat sin mamma. Deras barn sin farmor och mormor. J har förlorat sin livskamrat. Och alla vi andra har förlorat Jajsan (I). Älskade Jajsan.

Det gör ont i hela kroppen och hjärtat gråter.

Lyssnar på "Som en bro över mörka vatten" om och om igen.
Hon tyckte mycket om den.

Lola och Pippi

2007-07-12T11:12:00.000Z

Många älskar böckerna som Lauren Child har skrivit om Charlie och Lola. Det gör vi också!

Särskilt jag, som är helt betagen av alltihop; illustrationerna, kollagen, typografin och historierna. Och rösterna, deras små brittiska röster är fantastiska att lyssna till i avsnitten som är gjorda för tv.

Här i Bramhall finns en charmig liten bokhandel, Simply Books, som är helt fristående från de stora bokhandelsdrakarna, den har sin egen atmosfär och är enormt populär. Det går att dricka en god espresso där, medan man småpratar med andra kunder coh de som jobbar där.

Idag frågade jag efter Pippi Långstrumpböcker, för att ge i födelsedagspresent till en flicka i Js klass. De hade inga i lager eftersom Pippi-böckerna just nu trycks med nya illustrationer. Jag blev förfärad. Det måste ju vara originalillustrationerna!! Men icke. Snart kommer böckerna ut med bilder som en brittisk illustratör gjort.
Har de som äger rättigheterna i Sverige verkligen tillåtit det?

Mycket mer positiv ställde jag mig till att det i höst kommer en samlingsvolym på engelska med Pippi-berättelser där Lauren Child har gjort illustrationerna! Fortfarande inte med originalillustrationer givetvis - men med Child blir det bra ändå. Bokhandlaren berättade dessutom att Child älskade Pippi som barn.

Och då föll allt på plats.

Lola och Pippi skulle ju kunna vara systrar. De är underbara egensinniga fritänkare båda två.

Så i september, när vi kommer tillbaka från sommarlovsfirande i Sverige, bär det av till Simply Books igen :-)

Leigh-on-sea

2007-07-10T19:36:00.001Z

För några veckor sen var vi i Leigh-on-sea som ligger i Essex. Det var midsommarhelg och vi träffade en god vän som vi inte sett på flera år - och hans amerikanska fru som vi inte hade träffat alls tidigare.

Det var en snabbvisist och vi såg inte mycket av stan. Men Leigh-on-sea är ett vackert namn på en plats. Som poesi!

De flyttar nog till USA inom en snar framtid eftersom ingen av dem trivs bra i England längre. Vi hade tur som hann hälsa på innan de packar ihop och drar.

Tack för senast F och L. Lycka till med flytten, say hello to Boston..!

The wheel of Manchester

2007-07-07T19:22:00.000Z

Dagen har bjudit på hög höjd och magnifik utsikt! Ändå är jag nog mest förtjust i själva hjulet; det är elegant, eller hur?!

Här hittade jag de fyra översta bilderna.

Mix'n match... fortsättning

2007-07-06T18:02:00.000Z

Mamma. Kommer du ihåg när vi went till Bamse zoo? Och såg en play där. Det var cool!
J om besöket på Bamses Värld på Kolmården för två år sen. Vilket minne. Hon var tre år då.

Vi talar svenska hemma men rättar inte barnen när de blandar in engelska ord. Eftersom vi kommer att flytta tillbaka till Sverige vid årsskiftet behöver vi inte vara så noggranna med svenskan. De är ju så små och kommer fort in i det igen efter bara ett och ett halvt år här.

Det hade varit en annan sak ifall vi skulle bo länge utomlands. Då hade vi försökt vara mer strikta, det är ju viktigt att inte glömma bort modersmålet.

Det är skönt när konversationerna kan flyta utan att någon behöver fundera över vad saker heter - man tar det ord som ligger närmast till bara, oavsett språk. Eller, barnen gör det, själv har jag inte blivit någon Dolph - ännu ;-)

Lite om skola och dagis

2007-07-06T08:59:00.000Z

Nursery/dagis
Här har L gått fyra förmiddagar i veckan sen vi flyttade hit i slutet av augusti 2006. Barnen är mellan två och fyra år och inget barn är på nursery hela dagarna. I de familjer föräldrarna arbetar heltid hjälper mor- och farföräldrar till att lämna och hämta de små.

Personalen är varm och kärleksfull med barnen. De guidar, stöttar och uppmuntrar de små i olika kreativa aktiviteter som står på schemat varje dag. Högläsning har en central roll och ofta har böckerna jätteformat så att alla barn kan se bilderna. Mellanmålet på förmiddagen består ibland av en frukt och vatten, ibland av juice och kaka (!).

Varje morgon får barnen leta fram sin egen namnlapp på hallbänken. Veckans bokstav hänger på väggen. Har man med sig egna leksaker får man stoppa dem i en låda i hallen. På fredagen får man visa och berätta om den leksak man har tagit med hemifrån som börjar på veckans bokstav (show and tell).

Det är inte som i Sverige, där någon alltid möter barnet i hallen och säger godmorgon. Här ropar de ofta hej på längre håll, och samma sak gäller när man går hem. Det är alltså ingen som följer barnet ut i hallen och säger hej då. Inspiration från Sverige behövs!

Utelek varje dag - om det inte regnar. Då stannar de inne :-(
Inspiration från Sverige även här, tack!

Kindergarten/förskola
När barnen är tre år har de möjlighet att börja i kindergarten. Är de inte mogna för det får de gå kvar på nursery.

Obligatorisk blir skolan det skolår man fyller fem. Det innebär att det barn som fyller fem i juli börjar sin skolgång i september året innan (skolåret sträcker sig från sept-juli) - när barnet precis fyllt fyra!

"Vår" kindergarten är indelad i två grupper; de som är 3-4 år och de som är 5 år. De äldre jobbar lite varje dag med läsning, skrivning och räkning medan de yngre har lättare uppgifter. De syftar till att förbereda barnen inför sitt första skolår.

Olika teman inspirerar och uppmuntrar barnens nyfikenhet. Just nu har de byggt ett Garden Centre i klassrummet. Där har de planterat grönsaker och kryddor och tar hand om egna växter. I kassan tar de betalt när nån vill handla.

Broarna mellan nursery, kindergarten och de äldre årskurserna är starka. J, som snart har gått sitt första skolår, har simning tillsammans med de äldre barnen varje vecka. Likaså franska.
Hela skolan har gemensam assembly (samling) en gång i veckan.

Lärarna tar varje chans att uppmuntra barnens goda uppförande och deras arbetsinsatser. De delar ut stickers, klistermärken, som barnen får sätta på sin tröja. Det kan stå "excellent work", eller "well done". Dessa stickers bär barnen med stolthet.

Om något barn har en dålig dag och uppför sig illa, t ex nyper sina klasskamrater upprepade gånger, slänger leksaker omkring sig eller har sönder något med flit markerar lärarna tydligt att det inte är tillåtet. De försöker också reda ut varför barnet agerat så genom att lyssna på barnet. Sedan vidtalas föräldern vid hämtning. Då brukar alla föräldrar tydligt påpeka för barnet det felaktiga i att uppföra sig si eller så.
Barn får skämmas lite oftare här än i Sverige, är mitt intryck. Så länge man inte låter barnet skämmas inför andra (vilket nog kan hända) tycker jag att det är ok.

Det här med gott uppförande är centralt här. Det är något man inte tummar på. Samtidigt tycker jag att det finns en respekt för att barn är barn och att det ingår i deras utveckling att t ex hamna i konflikter med sina klasskamrater.

Ny fas
Idag är L inne i kindergarten för att öva lite inför hösten. Då ska han nämligen börja där, tillsammans med några av sina dagiskompisar. Hans syster går då vidare till nästa årskurs som har sin verksamhet vägg i vägg med kindergarten. De var båda spända av förväntan, även om de är väl bekanta med miljön. Mina små, mina små som blir stora så fort!

Brev till I

2007-07-05T15:11:00.000Z

Kära I ,
Åren har gått och jag blev vuxen.
Nu är du på väg till en annan plats och det enda jag kan tänka på är att ens extramamma ju måste finnas för alltid.

I ert hus var jag lika hemma som i vårt.
I era ögon var jag er andra dotter och så såg jag mig själv.
Dörren var alltid öppen.
Du ropade "hej älsklingar" när vi stormade in.

Under hela min uppväxt fanns du där.
När vi har återsetts har mitt hjärta känts varmt av kärlek.
Du och J är betydelsefulla i mitt liv.

Du ska veta att jag alltid finns för A.
Vid hennes sida.
Du är hennes mamma.
Min extramamma.

I mitt hjärta.

Lägesrapport från köket

2007-07-04T21:06:00.000Z

Ny spis installerad!
Nytt diskmaskinhandtag vilar på diskbänken, redo att monteras!
Glas till ugnsluckan beställt!
Espressomaskinen hämtas av Gaggia imorrn (efter att jag har skaffat en stor kartong och emballerat den väl)!

Regnet? Tja, ingen förändring där.

Läget i köket

2007-07-02T08:37:00.000Z

Spisen är sönder och ska skickas iväg på lagning.
Handtaget till diskmaskinen har lossnat, skruvar har gått av.
Espressomaskinen fungerar inte, måste in på service.
Glaset på insidan av ugnen gick sönder i miljoner bitar och nytt måste beställas.

Och utanför fönstret ligger regnet på tvären.

Terror

2007-06-30T21:29:00.001Z

Kollar nyheter på BBC.
Nu har polisen bekräftat att de ser attacken mot Glasgows flygplats som en terroristattack.

En jeep körde rakt in genom fönstren till flygplatsens avgångshall, där det var fullt av sommarlovslediga ungdomar och familjer med små barn. Två män är gripna och alla flighter från Glasgow är inställda.

Manchesters flygplats är fortfarande öppen men landets och medborgarnas säkerhet är viktigare än något annat nu, enligt den nye premiärministern Gordon Brown. Han måste visa att han är handlingskraftig i det här läget - när tre förmodat koordinerade terroristattacker har skett inom loppet av några dagar - och samtidigt undvika tolkningar om att han skulle överreagera.

Jag tycker inte om tanken att mannen i mitt liv, våra barns pappa, ska ut och flyga på onsdag. När det händer sånt här vill jag bara stanna inomhus med hela familjen, inte gå ut, inte riskera att hamna mitt i en terroratack, inte utsätta oss för katastrofen, för döden.

Ändå vet jag att det inte funkar så. Man stänger inte in sig. Man fortsätter leva som vanligt. Vad som helst kan ju hända var som helst när som helst. Och vi kan inte skydda oss.

Så det är väl lika bra att Våga. Leva. Fullt. Ut.

En treåring filosoferar

2007-06-30T19:54:00.002Z

"Jag brukar inte säga jälvar, mamma. Jag brukar aldrig säga jälvar. Man ska inte säga jälvar."

"AJ, jag slog mig och det gör ont på fotens nacke (hälen)."

"Pappa. Varför finns vi här?"

" Pappa. Varför bestämmer ni i det här huset?"

Mix'n match... fortsättning

2007-06-30T19:54:00.001Z

J och L blandar svenska och engelska friskt. Nästan varje mening består av åtminstone ett engelskt ord som böjs på svenskt manér. Axplock nedan:

"Jag vill warma up mig", sa L när han virade filten om sig.

"Jag satte staren här, mitt i pannan!" sa J om stjärnan som hon klistrade på sin panna.

"Ser du sunen, mamma?" J undrade om jag såg solen i hennes teckning.

"Är det du som har bringat hem glass, mamma?", sa J när hon upptäckte det smaskiga i frysen.

"Nä, vi har var så busy idag så vi gjorde inget work at all" som svar på frågan om hon läst något i skolan idag.

"Jag har ätit all skin from korven", sa J lyckligt när hon gjort det, alltså ätit även skinnet.

"Inatt ska jag sleepa well, pappa!"

Vårdmöten

2007-06-28T20:51:00.000Z

Statliga NHS (National Health Services) har imponerat på mig.

När vi flyttade hit fick vi rådet att omgående kontakta den lokala vårdcentralen och registrera alla familjemedlemmar där. Det är a och o att vara registrerad och ha blivit tilldelad en GP (general practitioner).

Efter det är allt enkelt.

När jag varit registrerad ett par dagar kom en kallelse till cellprov. Ett mycket vänligt brev som avslutades med en personlig hälsning och ett telefonnummer ifall jag skulle vilja boka om tiden.

Efter ytterligare några dagar ringde en sköterska från vårdcentralen och undrade vilka vaccinationer våra barn har fått i Sverige. En tid bokades för att fylla på med vad som krävs i England.

När barnen varit sjuka har vi fått komma in redan efter någon timma. Besöket kostar ingenting, medicin till barn kostar ingenting.

Själv besökte jag vår GP när jag behövde migränmedicin efter att mitt lager från Sverige tagit slut. Hon avgjorde snabbt att mina migränanfall drabbar för ofta och undrade om jag ville träffa en specialist. Det skulle hon i så fall ordna. Besöket kostade ingenting för mig heller.

Det enda märliga är att vårdcentralen inte är datoriserad. Alls. När man behöver ny medicin får man först lämna in en skriftlig önskan om detta, sen återkomma efter två dagar för att få ett recept, som man därefter får ta till ett apotek. Ett omständigt förfarande. Men det gör inget, med tanke på att patientbemötandet är vänligt och effektivt.
Ur min synvinkel åtminstone.

Flooding

2007-06-28T20:32:00.000Z

Nog för att det regnar här. Sedan flera veckor tillbaka. Men vi har inte drabbats av översvämningarna som framför allt härjar i Yorkshire, Lincolnshire och Midlands.

Brandförsvaret har räddat omkring 3 500 personer undan översvämningarna den här veckan, det sägs att det är den största räddningsinsatsen i fredstid i Storbritannien. Man uppskattar att 3 000 hus har blivit vatteninvaderade. Fyra människor uppges ha dött i översvämningarna.

Och mer regn förutspås. Ungefär 50 mm bara på lördag.

Källa: BBC News

Migrän...

2007-06-27T15:49:00.001Z

... pågår.

Make Over

2007-06-22T16:05:00.001Z

Igår kväll var jag medbjuden till ett Body Shop home party.

Det är sällan jag lägger särskilt mycket makeup men jag är ju galen i makeupprodukter och gillar själva proceduren - att göra sig lite (eller rätt mycket förresten) snyggare helt enkelt :-)

Innan jag blev hämtad smetade jag således på lite mer än till vardags. Sen hann jag knappt innanför dörren hos värdinnan förrän Body Shop-säljaren kidnappade mig för att använda mitt alldeles nysminkade ansikte till demonstration. Jag fick ett band kring håret och fick finna mig i att bli avsminkad inför alla tjejer och damer i rummet; då kände jag mig plötsligt tämligen osnygg.

Nåja. Det var skönt att bli ompysslad och visst blev resultatet okej. Men om man får vara oblyg gör jag det nog bättre myself.

Köpte inget men drack vin och småpratade med (o)bekanta. Sen en lång chat i bilen innan S släppte av mig hemma.

Pussel

2007-06-21T10:45:00.000Z

Vi har börjat lägga pussel men än så länge känns det som om vi bara har en massa blå himmelsbitar, det är blått, blått, blått och ingen bit passar med nån annan.

Här är de olika bitarna i grova drag:

Hitta nya jobb som vi gillar (maken på god väg)
Hitta bostadsområden vi gillar
Hitta skolor och dagis vi gillar
Hitta ett hus som vi gillar
Hitta ett hus som gillar vår ekonomi

Nån som tror att vi måste kompromissa på någon punkt?

Till pusslet hör att skapa nån slags tidplan för när olika saker ska ske; semesterresor tur/retur Sverige, husletarresor tur/retur Stockholm, planering av själva flytten med allt vad det innebär, m m, m m. Pust.

Av erfarenhet vet jag att allt kommer att lösa sig. Och när det har gjort det kommer jag att sitta på några flyttlådor i vårt nya hus och njuta av vetskapen att vännerna är nära, nära igen. Det är det bästa med flytten tillbaka till Sverige.

Jag har nog vetat det inom mig, men på senare tid har jag satt ord på det - jag känner en stor trygghet i att kunna trivas på många olika platser.

Jag tycker mycket om att utmana mig själv på det viset. Att finna flera vänner, skapa en fungerande vardag, lära mig ännu mer om mig själv. Och bryta ihop lite då och då.

Den här gången finns vännerna där redan. Språket, kulturen, koderna är det egna landets - men platsen, den har jag aldrig bott på tidigare :-)

Morgonstund

2007-06-16T08:09:00.000Z

Här sitter jag med lördagsfrukosten och de tända ljusen alldeles ensam.

De två vildarnas rumpor snuddade väl köksstolarna några sekunder innan det var dags att dra vidare. De som brukade äta så glupskt och verkligen det mesta, de äter mindre än ett par fågelungar nu. Om det inte gäller sötsaker förstås. Det är ett kapitel för sig det här med maten, men jag kan säga att idéerna börjar sina. Jag börjar tappa lusten för att laga mat varje dag. Det är ju egentligen nästan det bästa jag vet - men när nudlar eller ris med japansk soja är det enda de äter... ja då rinner glädjen med matlagningen ur mig.

A gick upp i gryningen för att hinna med ett flyg till Stockholm klockan sex. Han har en intensiv helg framför sig, ska både hinna med att jobba, gå på 40-årsfest (Grattis C!) och komma framåt i processen med vilken arbetsplats han ska välja. Det står mellan två olika och nu gäller det att komma till avslut med en av dem. Han är som en häst mellan två hötappar; ett angenämt problem ;-)

Det regnar, regnar, regnar här. Vi planerar att åka och bada. Äta lördagsgodis. Spela spel. Sen tidig läggning så att jag kan se ett nerladdat avsnitt av Grey's Anatomy. Kan ju aldrig ersätta maken som jag saknar redan, men ändå :-)

Handtag, famntag, klapp eller kyss

2007-06-14T17:24:00.000Z

Lunchade med L från Frankrike idag. Vi hamnar ofta i roliga diskussioner om hur folk beter sig i Sverige, Frankrike och England. Inte sällan drar vi helt fräckt alla i ett land över en kam ;-)

Idag var ämnet hälsningsritualer. L är van från barnsben i Frankrike att kindpussas vid möten med vänner och bekanta. Där hon kommer ifrån gör man det två gånger med början höger mot höger kind (och naturligtvis inte på kinderna utan i luften brevid). Är man i t ex Provence blir det oftast tre kindpussar enligt L. Hur ritualen genomförs beror på både plats och kultur (kindpussar är vanligt i Mellanöstern också).

L beklagade sig över att kindpusseriet har börjat användas överdrivet ofta även i arbetslivet. Hon jobbade i reklambranschen (innan hon blev home manager som jag) och tyckte att det var besvärande med alla pussar hit och dit. Jag blev lite förvånad över att hon reflekterat över detta fenomen som är så helt och fullt integrerat i hennes kultur. Men hon menade att det finns en gräns för vem hon vill komma så nära. Nyrakade kunder och kolleger som smetade av sig after shave på hennes kinder var inte något hon uppskattade ;-)

Jag har ju nämnt tidigare här att det är sällan jag ser folk kindpussas där vi bor. Några gör det; nämligen de som är antingen lite snobbiga eller möjligen beresta. Men då vet man aldrig på vilken sida de börjar så risken är stor för pinsamma krockar.

Att kramas när man möts verkar inte vara ett alternativ för vare sig fransmän eller engelsmän. Det anses alldeles för intimt, även mellan goda vänner.

Det är sällan jag ser engelsmän vara fysiska med varandra överhuvudtaget. De kramar t ex inte sina barn när de hämtar dem på dagis eller i skolan. Hur överlever de utan kroppskontakt? Kanske kryper kramarna fram i hemmets lugna vrå, i den privata sfären?

I Norrköping , där vi bodde innan vi flyttade hit, var det ingen som kindpussades. Undantaget var möjligen de två bröderna som äger den stora sportkedjan där vi jobbade - de gjorde faktiskt det om man råkade träffa på dem vid festliga tillfällen. Men annars var hjärtliga kramar hälsningsritualen när vi mötte våra vänner. Inte alla är bekväma med det dock, även om det är vanligt i Sverige.

Jag tycker nog att det verkar som om kindpussar som hälsningsritual är på uppgång i Sverige också, särskilt i de större städerna och i vissa kretsar. Stämmer det?

För mig spelar det ingen roll vilken hälsningsritual som används. Men det är enklast om man har koll på var och när man praktiserar pussar, kramar och handslag. Så det gäller att läsa situationen snabbt, den är ju liksom över på nån sekund :-)

The Lakes

2007-06-11T19:59:00.000Z

Vi har haft goda vännen och gudmorsan C här i fyra dagar. Det var andra gången hon kom sen vi flyttade hit, det är ju inte vad man förväntar sig precis (men hoppas på). Uppskattas!
De två översta bilderna har C tagit.

Se glimtar från Lake District nedan, dit vi åkte på utflykt i lördags. Vi valde Ambleside, men det finns många olika platser, området är stort. En skön naturupplevelse!

Floating stage is over... kind of

2007-06-10T13:51:00.000Z

I fredags tackade A nej till att flytta med när kontoret flyttar till Amsterdam. Vi var länge sugna på att hänga med, men har nu beslutat oss för att inte göra det.

Många saker kändes bra med Amsterdam; t ex skulle barnen kunna gå i den Internationella skolan och alltså fortsätta få undervisning på engelska. Det verkar överlag vara en stad med stark internationell amtosfär vilket är lockande.

Jobbet i sig är dock inte tillräckligt stimulerande enligt maken. Inte helt rätt i förhållande till hans profil. Därför har vi beslutat oss för att inte flytta med. Så vad händer nu?? Gissa!

Vi kommer tillbaka till Sverige. Till Stockholm. Det finns intressanta projekt att ta tag i där. Inga kontrakt skrivna ännu, dock. Själv ska jag precis börja nätverka. Ser fram emot att börja jobba utanför hemmet igen. Är motiverad. Men jag vet verkligen inte vad jag vill göra!

Vi får ungefär ett och ett halvt år här i Manchester. En utvecklande, inspirerande och rolig tid för hela familjen. Det är lite snopet att avbryta redan vid årsskiftet, jag hade förberett mig på minst två år utomlands. Men man vet inte vad framtiden bär med sig. Världen har blivit lite mindre och mer tillgänglig sen vi flyttade hit.

Just nu finns det sysslor som lockar i Sverige. Möjligheter.

Kära Mamma. Svärmor och svärfar. Vänner. Vi ser fram emot att få träffa er oftare och mer spontant. Det ska bli suuuuperkul :-)

I kylskåpet

2007-06-10T13:02:00.000Z

Det är alltid proppfullt i (det lilla) kylskåpet. Man är ju hemmafru och ser ständigt till att det finns godsaker ;-)

Och så här ser mjölkflaskan ut. Går inte att platta till lika lätt som tetrapak.

I byn

2007-06-10T12:57:00.000Z

Många skyltar säger samma sak ;-)

Postkontoren har en stark lokal förankring här och många protesterar mot att ett efter ett nu ska stängas. Kvinnan i bilden kollar in alla notiser som satts upp på insidan av fönstret. Vill man veta vad som händer i byn ska man gå hit :-)

Snygg; syns dessutom bra på håll!

Holiday photos

2007-06-05T11:36:00.000Z

Brev från Mallorca

2007-05-31T16:58:00.000Z

Vi har det bra här. Det är en underdrift, det är över all förväntan. Maken utbrast (medan vi såg ut över havet): Det här är precis vad jag önskade mig! Jag höll med och fyllde i: Men jag hade inte önskat mig den här kroppen... Han svarade med glimten i ögat: Då var det kanske ingen bra idé med pizza till lunch?!

Allvarligt - de måste ha hämtat hotellspeglarna från Lustiga Huset på Gröna Lund. Eller är det så här jag ser ut nuförtiden?

Jag lyckades glömma ytterst väsentliga saker hemma:

Solglasögon
Solhattar till barnen
Mobilladdare

Jag brukar berömma mig för att vara en mer organiserad packare än maken - men det stämmer nog dessvärre inte.

Puerto Pollensa är bibehållet vackert. Strandpromenaden tar faktiskt andan ur oss. Vi har mest traskat men en dag hyrde vi en bil och kände oss som locals. Serpentinvägarna uppe i bergen gjorde barnen illamående men de beundrade muntert utsikten ändå. Mallorca är en naturupplevelse. Vi fick lust att komma tillbaka och vandra (!).

Vi har ju köpt en package holiday av Thomson Travel, med kid's club och hela baletten. Hotellet är schysst. Underhållning hela dagarna och hela kvällarna, på ett helt annat sätt än på svenska charterhotell (tror jag).

Det är nog pubkulturen som slår igenom även här. De gillar att socialisera, britterna. Det är trevligt! Men jag vet inte, ibland blir det lite knäppt. Häromkvällen var det Robbie Williams-show. Barnen satt med tindrande ögon nedanför scenen medan "Robbie" sjöng och dansade i sällskap av ett par fejkblonda brudar som juckade, dansade och skakade sina leopardklädda silikonbröst. Allt i stil med vad britterna verkar gilla; den smaklöst halvporriga sexanspelande underhållningen ;-)

Mot Mallis!

2007-05-28T08:56:00.000Z

Idag åker vi på semester till Puerto Pollensa på Mallorca. Kanske hörs vi därifrån?! Ha det gott - det ska vi ha ;-)

Dagens höjdpunkt

2007-05-24T21:25:00.000Z

Där stod den, brandbilen, slarvigt uppställd på parkeringen vid Bruntwood Park. Brandmännen passade nog på att dra in lite frisk luft i lungorna, en välförtjänt paus i solskenet. Vi hade turen att träffa på dem precis då. De engagerade sig och visade oss allt; bilen, utrustningen, verktygen.

Lille L blev stum av hänförelse.

Peppar, peppar

2007-05-24T21:19:00.000Z

Hit går jag med jämna mellanrum - och ta i trä - jag har haft färre migränanfall sen jag började med chiropraktikbehandlingar.

Ni vet ju. Jag har provat allt genom åren.

Det här verkar funka. I kombination med lite excercise på gymet förstås.

Skoldagens början

2007-05-24T20:26:00.000Z

Halv nio varje morgon sätter vi oss i bilen och åker två och en halv kilometer till skolan. Oftast klarar vi oss undan den värsta trafiken. Längs vägen vinkar vi till en dam som alltid står och kikar ut genom sitt fönster. När hon ser barnen genom de nervevade bilfönstren skickar hon slängpussar.

När barnen skuttat ur bilen hänger jag på dem alla väskor. Det är snack box (J äter mellanmål på förmiddagen, oftast bestående av frukt, vatten och smörgås), PE-kit (gympakläder) och skolböcker.

Alla barn blir skjutsade till skolan, det är bilar överallt, så vi tränar på att gå i samlad trupp från parkeringen. Det har hänt att de har pipit iväg utan mig. Inte ok! Jag är alltid livrädd när jag är ute i trafiken tillsammans med barnen. Mer här än i Sverige. Jag upplever att bilförarna här tar mindre hänsyn till barnen, de saktar inte ner bara för att det råkar befinna sig små människor i sikte.

På morgonen är det öppet in till dagis och skolan. Senare låser de alla dörrar av säkerhetsskäl. Det är en självklarhet här och något man är noga med.

I hallen på dagis letar lille L fram sin namnlapp bland alla andras namn, sen släntrar han in till Mrs Broom. Alltid till Mrs Broom. Hon är hans ögonsten.

När J har skrivit in sig med för- och efternamn på den interaktiva tavlan i sitt klassrum pussas vi hej då.

Problem med bloggen?

2007-05-24T10:07:00.001Z

Jag har fått veta att det har varit svårt att komma in på bloggen senaste veckan. Är ni flera som märkt det? Jag har inte upplevt det själv, härifrån funkar det.

Det är många små bestyr att ta hand om nu. Men det kommer nya inlägg snart. Ha tålamod ;-)

Walk talk eller Jag mötte Lassie...

2007-05-14T17:03:00.000Z

Var ute och promenerade häromdagen, tillsammans med Shaz som har de längsta ben jag skådat. Snacka om power walk! Det är välbehövligt och otroligt skönt, så jag klagar inte alls.

Längs vägen blev jag underhållen och upplyst om allt mellan himmel och jord. Vi gick t ex förbi det hus som George Best bodde i när han spelade för Manchester United. Huset var extremt modernt när han lät bygga det, och det är fortfarande idag en fröjd för ögat.

Inte så långt från där vi bor ligger en oansenlig kinarestaurang, jag har nästan inte lagt märke till den. Maten är visst riktigt bra. Sir Alex Ferguson brukar ta sig en tur enbart för att få sig ett kinesiskt skrovmål just där. Han bor i Alderley Edge, en liten bit härifrån, i gott sällskap av en bunt andra fotbollmänniskor och såpaskådisar.

Ja, ja. Bla, bla!

Fortsättning...brittisk flicka bortrövad

2007-05-09T11:55:00.000Z

Vi hoppas hela tiden att de ska hitta den lilla flickan som blivit kidnappad i Portugal. Men inget nytt.

Jag tycker fortfarande att det är märkligt att föräldrarna valde att titta till de små barnen en gång i halvtimmen istället för att t ex anlita barnvakt... och samtidigt är jag skoningslöst medveten om att ingen förälder är fullkomlig, att vi alla gör det vi tror är allra bäst för barnen.

Själv har jag t ex lämnat mina små sovande barn i bilen medan jag sprungit in och handlat mjölk i affären (helt krasst; skönare för både dem och mig). Det gick förstås fort - men tusen saker hade kunnat hända.

För inte så länge sen ströps ett litet barn i Sverige av sitt bilbälte medan föräldern uträttade ett ärende. Det är så fruktansvärt att man inte kan stanna i tanken en sekund ens.

Vad jag menar, antar jag, är att det inte är rätt att döma den lilla brittiska flickans föräldrar. De råkade ut för något som ingen frisk människa i sin vildaste fantasi föreställer sig kan hända. Vi är alla lika sårbara. Alla föräldrar agerar fel då och då. Några drabbas av omänskliga konsekvenser. Jag känner mig ödmjuk och tacksam för att vi inte hör till den skaran.

Så förlåt familjen McCann, ifall jag uttryckte mig hårt i förra inlägget. Jag har lite större självinsikt idag, en dag senare.

I ett nyhetsinslag på BBC igår kväll påpekades att det inte finns någon lag som reglerar när man får lämna sina barn ensamma hemma. Men överväger man att göra det ska man, enligt experten i inslaget, ta hänsyn till barnets ålder och hur miljön är utformad utifrån säkerhetsaspekter.

Sommaruniformen

2007-05-07T21:11:00.001Z

Brittisk flicka bortrövad?

2007-05-07T19:40:00.000Z

Vi följer oroligt utvecklingen av den verkliga historien om den lilla brittiska flickan som tros ha blivit kidnappad av en pedofil i Portugal. Möter bilden av hennes ansikte i alla tidningar och i alla nyhetsinslag.

Ingenstans har det uttryckts någon undran över hur föräldrarna kunde tänka sig att äta middag på (en näraliggande) restaurang medan flickan och hennes tvååriga tvillingsyskon låg och sov - i lägenheten på semesteranläggningen.

Föräldrarna är välutbildade läkare men tyckte uppenbarligen inte att det var riskabelt att lämna så små barn själva, utan tillsyn.

Att en pedofil skulle dyka upp hade kanske inte slagit mig som en tanke om jag hade varit på semester och övervägde att käka lite mat med maken på restaurangen alldeles intill lägenheten. Men barnen kan ju vakna, de kan klättra upp nånstans, skada sig, kvävas - eller bara känna sig övergivna och undra var mamma och pappa är.

Föräldrarna har sagt att de tittade till barnen en gång varje halvtimma. Det räckte inte. Det räcker inte när olyckan är framme. Så mycket kan hända på oändligt kort tid, sekunder.

Vi undrade om detta att lämna barnen ensamma är en kulturell sak. Om engelsmännen gör så, till exempel när de är på semester. Men våra vänner som kom förbi på en fika idag utbrast förfärat att det inte är något som folk gör i allmänhet. Att de själva aldrig skulle komma på tanken.

Mix'n match

2007-05-07T08:31:00.000Z

Lillebror drar in espressodoften i näsan och utbrister: Åååh, det smellde... kaffe!

Storasyster förklarar att hon önskar tillökning i Barba-familjen: ... och jag vill gärna ha Barba-yellow, för han can turn into en cat. Och då vill jag hålla den.

Lite senare berättar hon förväntansfullt att klassen ska: ... åka till the seaside och då ska vi få rida på a donkey och äta ice cream!

Om sommarföreställningen: Jag ska hålla en bird och den kan quika (svensk böjning på franskt fågelläte).

Avskedsritual

2007-05-05T18:08:00.000Z

A är ute och reser så ofta att vi är vana vid avsked.

Ritualen är dock viktig:
När taxin är beställd springer vi allihop runt som yra höns och säger hej då sjutton gånger, kramas innerligt, längtar redan och sen följer barnen med ut och väntar på taxin (bilden) tillsammans med pappa.

Ingen gråter eller är ledsen, det är glada avskedsrop efter bilen.
(det händer dock att jag gråter när han kommer tillbaka - av lättnad över att han är hemma igen ;-)

Liv i holken

2007-05-05T15:52:00.000Z

Här bor små fåglar! Jag är alldeles uppslukad av detta faktum; går och lägger örat intill och lyssnar med jämna mellanrum. Det kvittrar, ganska lågmält. Jag har sett den lilla gulsvarta mamman flyga in och ut till sina små ungar, men är lite orolig för att det är för varmt åt dem, där i solen? Inga skyddande blad och grenar alls.
Jag kan ju inget om fågelliv.

Jag fick den här fågelholken i födelsedagspresent av min käre man. Trodde inte mina ögon när jag upptäckte vad som låg i paketet - vad skulle jag med en holk till?! Klädesplagg, skor, hudkrämer, böcker, det finns ju lite mer personliga ting att hitta ;-)

Och nu har jag alltså upptäckt tjusningen. Men maken tycker nog fortfarande att holken i sig mest intressant (dvs snygg).

Floating stage

2007-04-30T10:54:00.000Z

Vi är i floating stage.

En klok man jag känner lanserade begreppet i ett affärsutvecklingsprojekt jag var delaktig i. Att vara i floating stage innebär att man samlar på sig så mycket kunskap som möjligt (och prövar den) så länge som möjligt innan man fattar beslut i avgörande frågor.

Ofta tror man att det är nödvändigt att bestämma sig nu - men i många fall är det mer ett sätt att skapa ordning i kaos. Allt blir lite enklare när man vet vad man ska förhålla sig till.

Till exempel: Om vi visste att vi skulle flytta tillbaka till Sverige skulle vi kunna börja planera för det nu.

Men saken är den att vi kanske gör det. Kanske flyttar vi istället till Amsterdam! Än så länge har vi inte alla fakta vi behöver för att fatta beslut. Dessutom är det inte bråttom - så vi flyter medvetet omkring i möjligheternas värld.

Boston, Hong Kong, Florens och Nürnberg har också förekommit i diskussionerna. Men just nu lutar det åt Amsterdam. Mot bakgrund av resonemanget tidigare kan detta komma att ändras redan imorrn. Innan vi vet mer om de olika alternativen är det känslorna som styr. Amsterdam känns spännande. Idag.

Tre år!

2007-04-24T16:44:00.000Z

Ja, han har blivit tre år, lillebrorsan i familjen. Han har verkligen vuxit senaste tiden. Blivit fasligt verbal och funderar stort. Och så börjar han bli ett verkligt hot i bråken med syrran. Starkare nu ;-)

Mamma P fotade i Värmland.

Svar på tal

2007-04-24T08:50:00.000Z

Treårige L spillde och geggade lite för mycket för min smak vid frukostbordet imorse. Min korta stubin resulterade i en högljudd (retorisk) fråga: Vem är det som städar och städar här hela tiden? Underförstått: Låt bli att gegga så mycket, jag är för trött just nu, jag är trött på att ta reda på allt gegg..!

Svaret kom blixtsnabbt: Damerna. Det är de som städar här.

Han menar städdamerna som kommer varannan vecka. Vi har ju faktiskt börjat anlita ett städbolag. Främst för att A är borta så mycket. Jag får inget liv utanför huset ifall jag bara ska ägna mig åt att sköta hushållet. Men att de kommer varannan vecka betyder ju inte att man kan strunta i att städa i mellantiden. Ni vet hur det är, hela kostcirkeln ligger under köksbordet varje dag.

I sak hade han i alla fall rätt, lille L;-)
Visst städar damerna här.
Också.

Favoritlunch - Wagamama

2007-04-21T15:27:00.000Z

Explosion

2007-04-20T12:34:00.000Z

Update: Numera; en rosa matta!

Easy-peasy? Not. But wonderful.

2007-04-10T18:50:00.000Z

På en och samma gång är det lätt som en plätt och svårt som satan att flytta utomlands.

När beslutet väl är taget är det bara att planera, organisera och genomföra själva flytten. Det är konkreta saker, lätta att ta på. Och när man sen är på plats så har - vips - hela livet förändrats för hela familjen. Lätt som en plätt.

I det nya landet - England för vår del - ska alla sen finna sig tillrätta i vardagen. Det är då man har nytta av en nypa uthållighet. Det är då det kan kännas svårt och lite ensamt.

För även om första tiden är som en smekmånad då man inte upptäcker några brister utan bara ser allt i rosenrött, så tar det på krafterna att göra allt för första gången, alternativt bara få grejer att funka:

Hitta vägen till skolan, till posten, till affären, till banken. Köpa bil. Köra på vänster sida. Få internetbanken att funka. Betala alla räkningar med check dessförinnan. Check!? Skaffa antennsladd till tv:n (såg inte på tv de första två veckorna). Köpa garderober. Komma hem med rätt fetthalt på alla mjölkprodukter. Komma ihåg att alltid ha nytvättade skoluniformer, och så småningom inse att det är bäst att köpa flera. Göra nya bekantskaper, aldrig luta sig mot gamla och trygga. Stötta barnen som är vilsna och osäkra ena stunden, glada, nyfikna och vilda i nästa stund. Göra det ensam eftersom maken är bortrest stor del av tiden.

Samtidigt. Sinnena skärps. Jag ser. Jag hör. Jag känner dofter och smaker som jag inte tidigare mött. Jag känner att jag lever. Att jag utvecklas.

Första tiden. Tårarna rullar ner för kinderna när jag hämtar lille L som gråter av lättnad när han ser mig. Tårarna rullar ner för kinderna när jag hämtar lilla-stora J som möter mig nynnande och leende. Våra barn! De är världens coolaste små människor. Vid jul, i slutet av deras första termin, pratar de på engelska med sina nya kompisar, och lille L fyrar återigen av sina soliga leenden. J har lärt sig att räkna, läsa och skriva. Hon kan sjunga sånger på franska. Hon kan simma under vattnet och är noga med att vi bara läser på svenska hemma. Hennes lillebror har utvecklat sin svenska i samma takt som engelskan rinner in i honom.

Efter jul var nog smekmånaden slut. Jag har känt mig trött och grinig. Kanske hamnade jag i den svacka de flesta utlandssvenskar råkar ut för förr eller senare. Orsaken är svår att ta på. Kanske gick luften ur mig litegrand? Men ändå. Jag älskar det här. Jag älskar att känna mig så levande, att se hela familjen utvecklas.

Norrköping-Manchester-Amsterdam? Stockholm?

2007-04-07T16:26:00.000Z

En livgivande vecka i Värmland avslutades igår med en jobbig resa hem. Det blir aldrig mer Ryan Air för den billiga biljettens skull, ifall transfern till flygplatsen ar lååång. Bättre då att betala mer och komma ända fram.

Nu har vi ett viktigt beslut att fatta: Ska vi följa med makens jobb till Amsterdam (kontoret ska flyttas dit!)? Eller ska vi stanna här? Eller ska vi flytta tillbaka till Sverige? Det kom lite för hastigt på kan man tycka... Vi har inte hunnit bo här så länge ännu. Barnen har ju ganska nyss fått börja skörda frukterna av att de lärt sig språket. Det är nu de kan kommunicera och vara en del av gemenskapen på riktigt. Och så kanske vi ska flytta?!

Det går runt i huvudet. Skolor, språk, bostad, jobb och vänner om vartannat. Vad vill vi? Alla fakta måste upp på bordet innan vi kan ta ställning. Ganska påfrestande... Och spännande. Pirrigt.

Karlstad - here we come!

2007-03-27T19:39:00.000Z

Nu är det påsklov! Imorrn vid den här tiden är vi i vackra Värmland.

Lille L har velat åka till "Verje" sen en vecka tillbaka. Han är laddad för flygresan och det är jag med. Har bunkrat med godis, ostbågar, pysselböcker och nya filmer. Det kan ju bli lite bökigare att resa med vildarna på egen hand.

A stannar hemma, för att jobba var det tänkt. Men nu ser det ut som om han får tillbringa några dagar i sängen eftersom han till slut har dragit på sig influensan som både jag och mormor har haft. Stackars, stackars älskling!

Hoppsan. Fick gå ifrån en stund. Hörde panikgråt från övervåningen. Hela Ls rum fullt i kräks. Vad är det som händer egentligen? Då ska man oroa sig för detta också... Tänk om jag och J också får kräksjuka? Hur blir det med flygresan då?

Kanske är det bara nåt han ätit.

Nu börjar faktiskt mitt humör att ge vika. Det får vara nog med skit. Det är ju vår! Jag vill känna vinden i håret och solen i ansiktet. Njuta.

Dags för hund, kära mor?!

2007-03-26T16:38:00.000Z

På torsdag åker mormor tillbaka till Sverige efter två och en halv vecka hos oss. Den första veckan var jag sjuk, och sen har hon varit sjuk. En dryg influensa.

Vi har inte kommit iväg till Piccolino's som planerat. Vi skulle ju fira hennes 65-årsdag, och att hon har pensionerat sig..! Men känner man ingen smak eller lukt är det ingen idé.

Det är något kittlande med stora förändringar, när livet blir annorlunda. Man går något nytt till mötes, får nya möjligheter och kanske andra svårigheter att hantera. Att pensionera sig kan innebära livskris. Men jag tror att min mamma välkomnar sin pension.

Ung i sinnet och snygg som tusan - vad mer kan man begära? Det blir en njutbar, arbetsfri vardag. Att fylla med gamla och nya intressen. Och nu är det väl ändå dags att skaffa en Rhodesian Ridgeback, mamma?!

Don't touch me!

2007-03-20T20:19:00.000Z

I gamla, oformliga paltor och med stripigt hår stapplade jag på svaga ben in i skolan för att hämta J. Ville ju allra helst bara hålla mig hemma, ur folks åsyn, sjukful som jag var (och fortfarande är).

En mamma jag inte sett på länge lyste (först) upp när hon såg mig och sträckte fram handen:
Hi, how are you?
Min välvilliga reaktion: Don't Touch Me!
Hon drog snabbt tillbaka sin hand. Undrade kanske om jag har nån liten psykologisk störning hon inte märkt av förrut.

När jag mötte henne idag berättade hon att hennes man hade frågat vad jag hade för nåt. Hon hade svarat att hon inte visste riktigt.

Mitt korthuggna, underliga beteende kunde ju leda tanken till, om inte fobier, så i varje fall nån extremt smittsam dödlig sjukdom.

Ibland kommer det inte ut som man hade tänkt. Riktigt.

Influensor

2007-03-19T08:54:00.000Z

Halsfluss, förkylningar och influensor avlöser varandra just nu. Orkar inte skriva. Orkar ingenting. Men har man en liten pojke hemma som också är sjuk så måste man orka, och har man drabbat sin kära mor med influensa får man faktiskt ta sig i kragen och pyssla om henne.

Möta sina rädslor

2007-03-10T07:19:00.000Z

A skulle hämta mig på månen om jag bad honom om det. Oavsett vilken tid på dygnet.

Jag är inte lika flexibel - men jag vill kunna vara det. När A bad mig hämta honom på flygplatsen i Leeds var jag först osympatiskt tveksam.

"Men jag ska ju ut med de svenska tjejerna... Det blir ju mitt i natten... och det är ju en och en halv timmas körning härifrån... och Leeds är ju en stor stad...

För några år sen körde jag rakt in i en annan bil i en korsning. Vi var lite sena till ett bröllop och kunskapen om högerregeln var som bortblåst. Ingen skadades men bilarna blev skrot och vittnade om vad som skulle kunna ha hänt. Jag blev chockad och kände mig som en idiot. Hur kunde jag utsätta människor för detta?

Händelsen har sen påverkat min bilkörning. Jag blev osäker och rädd. Lämnade gärna över ratten till någon annan. Jag slutade lita på mig själv.

Men när vi kom till Manchester förändrades jag igen. Det fanns ingen möjlighet att lämna över ratten till någon annan. Det var bara att gilla läget. Börja köra på vänster sida. Hantera storstadstrafiken. Och nu njuter jag faktiskt av att köra igen.

Däremot tyckte jag inte om tanken på att ge mig ut sent på kvällen och köra långt själv. Blev nervös och såg framför mig att jag skulle få motorstopp och bli rånad och misshandlad av förbipasserande brottslingar.

Vid tiotiden utmanade jag dock mina rädslor och drog iväg. Hade fått låna våra franska vänners GPS eftersom vår låg i As låsta bil (som jag inte hade nyckel till). De hade ju självklart inte någon svensk röst nerladdad så jag blev tvungen att lyssna extra uppmärksamt för att uppfatta vad franska Jacques sa.

Resan gick bra ända till jag kom till avfarten till flygplatsen. Jag missade den. Och ni vet hur det är när man kör på motorväg: Det tar ett tag innan man kommer till nästa avfart. Och då hade jag redan sett den upplysta staden på håll och hunnit in till centrala Leeds. Där tolkade jag Jacques instruktioner fel några gånger till, så till slut hörde jag honom hota: "Om ni inte svänger höger omedelbart kommer ni aldrig fram till destinationen".

Hamnade på rätt väg till slut. Och kunde så småningom krama om A innan vi letade reda på en bensinmack, där man fick betala i förväg till en man i ett bås med galler (brottsligheten i Leeds är värst i hela landet). Sen fick vi en rogivande stund tillsammans i bilen hem.

Det var ett litet äventyr för mig på kvällskvisten. Men vad gör man inte för sin älskade ;-)

Fredagsbestyr

2007-03-09T07:55:00.000Z

Natten har bjudit på migrän. Och idag som det ska hända så mycket!

Emellan lämningar och hämtningar ska jag städa, handla och laga mat. Ikväll kommer barnvakten, Miss K, för jag ska gå ut med några svenska tjejer första gången sedan vi kom hit.

A är i Tyskland. Tiden han har på sig vid planbytet imorrnkväll är bara tjugo minuter, så han riskerar att bli kvar i Tyskland till söndag. Det vill ingen av oss. Så nu har han bokat en flight ikväll istället - till Leeds. Och där ska jag hämta honom vid tioelvatiden. Efter att jag har varit på middagen...

Det är bara att försöka hålla huvudet kallt nu.

Spröd vår

2007-03-05T23:28:00.000Z

Söta grannar

2007-03-05T17:31:00.000Z

Det tittar fram små bebisar på löpande band hos vännerna runt om i Sverige. För några veckor sen fick våra grannar på Lodgatan en fin liten flicka till. Välkommen lillla L!

Vi skrattar (hjärtligt) ihjäl oss när de berättar om sin vardag. Vi hade ju rätt bra koll på deras liv när vi bodde vägg i vägg (nej! jag menar inte så), och det var alldeles tydligt att deras genomgående förhållningssätt är det optimistiska.

Vem annars skaffar målarhjälp till vardagsrummet (brevid sovrummet) när bebisen precis är på gång? Målarna kom samma dag som de åkte in till BB och sedan var de där tolv timmar om dagen sex dagar i sträck.

På grund av färglukten fick de sen bo nere i allrummet i drygt en vecka; en nyfödd bebis, en mamma hög på hormoner, en stolt storasyster och en underbar, förstående och stöttande pappa (det var väl han som drog dit målarna ;-).

Snyggt målat blev det i alla fall men tyvärr var inte fakturan lika snygg utan en smärre chock.

Det var förstås inte nog med det. Hunden skar upp ovansidan av tassen, opererades och fick strut kring huvudet. Maken och pappan fick ryggskott. Och blev tvungen att rycka in på sjukhuset trots planerade pappadagar med nyblivna tvåbarnsfamiljen.

Vi vet att de är mycket, mycket lyckliga trots alla missöden. Familjen har blivit större, vardagsrummet har fått ett lyft, framsidan är tipptopp. Nu undrar vi: vad är nästa projekt? För det är väl redan igångsatt ;-)

Välkommen hit om en vecka P! Då får du ge igen om du tycker att jag har varit alldeles för fräck här, som använt era ord och berättat vidare. Kunde bara inte låta bli.
Ni är för söta.

Med livet som insats

2007-02-26T22:11:00.000Z

När jag ändå är igång och gnäller...

Jag är bestört över hur farligt det är att promenera här. Innan vi köpte min bil gick jag flera mil om dagen och slogs av hur otrygg jag kände mig som gångtrafikant. Övergångsställen lyser med sin frånvaro och skulle man råka stå vid ett är det ingen - ingen - bilist som stannar. Trottoarerna är smala och bilarna kör fort.

Det lustiga är att bilister sinsemellan visar enorm hänsyn. Vid lämna-företräde-skyltar upplever jag ofta att jag blir storsint framvinkad. Mycket trevligt att köra bil här av den anledningen. Men när jag stannar för att släppa skolbarn över vägen bildas det en otålig kö av bilar bakom mig. Ingen förväntar sig att nån annan ska stanna för en sån sak. Barn som behöver gå över vägen.

Inte konstigt att det behövs folk som eskorterar barn och vuxna över vägarna på morgon och eftermiddag (när många är på väg till och från skolan).

Livet är en fest. Och pest.

2007-02-26T14:21:00.000Z

Det har hänt många roliga saker senaste tiden.

Vi har haft besök av familjen M som bott i London över åtta år. De är ursprungligen från Karlstad (flyttade hit med en bebis på armen - och sen kom det två till..!) och vi känner dem mest från nyårsfester på den tiden vi var unga ;-)

Som färska utlandssvenskar var det kul att återknyta kontakten med mer erfarna; vi fick oss många goda skratt och lyssnade uppmärksamt på vilka erfarenheter de har gjort. Barnen fann varandra och det vet väl alla barnfamiljer att det är en faktor som spelar roll... liksom. Vi kunde slappna av och bara vara. Det finns ju andra tillfällen där vi inte gjort annat än skyddat andras barn... från våra egna.

Vi har också haft besök av farmor, som råkade hamna mitt i magsjukeeländet. Efter ett par dagar repade vi oss dock och kunde njuta av farmorsfesten. För det är ju ett enda långt party att ha sina nära och kära här. Synd att tiden går så fort bara. Nu ser vi fram emot april, när både farmor och farfar kommer. Dessförinnan, i mars, kommer mormor! Och goda vännen och grannen P från Norrköping. Då får festen fortsätta!

Mycket att glädjas åt, ja. Ändå har vi hamnat i en svacka.
Tror jag. Både A och jag är trötta. Tålamodet tryter när det verkligen behövs. Tvättmaskinen går jämt och ändå är tvättkorgen alltid full. Det förbenade svarta, blanka (vulgära) köksgolvet är rent i en minut efter att det är dammsuget och moppat. På jobbet sätter de i halsen när A har ett snyggt printat blommönster på tröjan från Day (och vi ska inte tala om när han dök upp i sin palestinainspirerade sjal...). Till lunch äter de en trekantsmacka, en påse chips och en brownie. Vid skrivbordet. Varje dag. Herre gud. Men det finns andra orsaker till att det är tufft på jobbet. Organisationen är lite i gungning eftersom företaget blev uppköpt i samma veva som A anställdes. Folk slutar. Processer synas. Och i detta hamnade A.

En svacka helt klart. Men snart klättrar vi upp igen.

Läxa

2007-02-25T15:07:00.000Z

J, fem år, fick lite hemläxa innan hon gick hem på lov förra fredagen. Vi gjorde den inte förrän idag och då slängde hon sig över den med liv och lust. Det är inte många läxor, men då och då får vi i uppgift att läsa och räkna hemma.

Så fort hon har läst ut ett litet häfte om Floppy, Skip, Biff, Mum, Dad m fl får hon ett nytt, som innehåller nya ord. Det brukar bli ett par, tre häften i veckan. Lusten att lära är stark och hon känner sig väldigt stolt över att kunna läsa.

Om hon inte har lust avvaktar vi tills den infinner sig. Sen leker vi fram resultatet, något annat vore inte rätt med en femåring. Den uppfattningen delar Js lärare med oss, och bevisar därmed att vi oroade oss i onödan när J skulle börja skolan här. England är ju omtalat för att drilla även de yngsta eleverna i de akademiska ämnena. Den erfarenhet vi har efter sex månader är att skolan låter leken och alla sinnen vara med i läroprocessen. Alla barn jobbar i sin egen takt.

Vi är imponerade.

Belöning!